- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
199

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Den avhuggna tummen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Å, min natt kan minsann inte kallas enformig», sade han
och skrattade. Det var ett uppsluppet skratt, i en hög, skallande
ton, och han lutade sig därvid tillbaka på stolen och skrattade
så att han skakade.

»Sluta upp», utropade jag, »försök att behärska er!»

Jag hällde litet vatten i ett glas och gav honom, men det
var förgäves. Han hade ett av de hysteriska anfall, som starka
naturer kunna få, då någon svår kris är över. Om en stund
blev han åter herre över sig själv och såg helt trött och
generad ut.

»Jag har burit mig åt som en narr», frampressade han.

»Visst inte. Drick det här!» sade jag och hällde litet
konjak i vattnet, och en svag rodnad började åter färga hans
blodlösa kinder.

»Jag tackar, nu känner jag mig bättre», sade han. »Nu, herr
doktor, kanske ni vill vara så god och sköta om min tumme
eller, rättare sagt, den plats, där min tumme suttit.»

Han lindade upp näsduken och höll fram handen; till och
med jag med mina härdade nerver kände en ögonblicklig
rysning. Han sträckte mot mig fyra fingrar och en röd,
svampaktig massa i stället för tummen, som tycktes ha blivit helt
och hållet avhuggen eller avsliten.

»Aj, aj», utropade jag, »det var en otäck skada det här!
Det måste ha varit förenat med stor blodförlust.»

»Ja, det blödde starkt. Jag svimmade, när det skedde, och
var, skulle jag tro, sanslös en god stund. Då jag återfick
medvetandet, blödde såret ännu, så att jag knöt min näsduk hårt
omkring handleden och använde en pinne för att dra till
hårdare.»

»Mycket bra gjort, ni borde ha blivit kirurg.»

»Å, det är en hydraulisk fråga och hör således till mitt
fack.»

»Det här gjordes med ett mycket tungt och vasst instrument»,
sade jag och undersökte såret.

»Ja, det skedde med något liknande en slaktaryxa.»

»En olyckshändelse, förmodar jag?»

»Visst inte.»

»Huru! Alltså ett försök att mörda er?»

»Ja, och ett mycket eftertryckligt försök.»

»Det låter ju riktigt hemskt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dacholmes/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free