Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Den avhuggna tummen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att hålla modet uppe, och jag började tycka, att femtio
pund alls inte voro för mycket för alla dessa obehag.
Plötsligt, utan alla förberedande ljud i den ytterliga
tystnaden, öppnades sakta dörren till rummet, och den kvinna,
jag nyss sett, stod i dörröppningen, med hallens mörker
bakom sig och det gula lampskenet träffande hennes upprörda,
vackra ansikte. Jag såg vid första ögonkastet, att hon var utom
sig av fruktan, och jag kände därvid själv en rysning. Hon
höll upp ett darrande finger för att varna mig att vara tyst
och viskade på bruten engelska några ord till mig, under det
hon oupphörligt kastade en ängslig blick bakom sig i mörkret.
’Ni borde går er väg’, viskade hon och ansträngde sig, som
det syntes mig, att tala lugnt. ’Ni borde gå er väg, ni borde
inte stanna här. Inte bra för er att stanna här.’
’Men jag har ännu inte gjort det arbete, varför jag
kommit’, svarade jag. ’Jag kan inte gärna gå, förrän jag sett
maskinen.’
’Det är inte värt besväret att vänta’, fortsatte hon. ’Ni kan
komma ut genom porten nu, ingen hindrar er.’ Då hon såg,
att jag smålog och skakade på huvudet, lade hon plötsligt bort
allt tvång, tog ett steg mot mig och knäppte ihop händerna, i
det hon viskade bevekande: ’För guds skull, lämna detta hus,
innan det blir för sent!’
Men jag är en tämligen envis natur och ofta mera benägen
att åtaga mig en sak, om det ligger något hinder i vägen;
dessutom tänkte jag på mina femtio pund, på min tröttsamma resa
och den obehagliga natt, som tycktes vänta mig utanför.
Skulle jag gå utan att ha fått något för mitt besvär? Varför
skulle jag smyga mig bort, utan att ha utfört mitt uppdrag och
utan att ha erhållit den betalning man var skyldig mig? Jag
kunde ju inte veta, om inte denna kvinna led av någon
monomani. Jag höll mig därför tapper, ehuru hennes varning
upprört mig mer än jag ville låtsa om, skakade åter på huvudet
och förklarade, att jag ämnade stanna. Hon skulle just förnya
sina böner, då en dörr slogs igen i övre våningen och ljudet
av flera personers steg hördes i trappan. Hon lyssnade ett
ögonblick, lyfte armarna med en åtbörd av förtvivlan och
försvann lika plötsligt och ljudlöst som hon kommit.
Överste Lysander Stark kom in, åtföljd av en kort och tjock
man, med ett stripigt grått skägg växande ut ur vecken på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
