- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
210

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Den avhuggna tummen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den är litet trög i sitt arbete och har förlorat något i styrka.
Kanske ni nu vill vara så god och undersöka den och visa oss,
hur vi ska kunna få den i riktigt gott skick igen.’

Jag tog lampan av honom och undersökte maskinen noga.
Det var sannerligen en väldig maskin, och den kunde utöva
ett ofantligt starkt tryck; men då jag gick till utkanten och
tryckte ned hävstängerna, som kontrollerade den, förstod jag
genast av ett väsande ljud, att det fanns en liten lucka, som
tillät en återströmning av vattnet i en av sidocylindrarna. Vid
närmare undersökning fann jag, att en av gummiringarna
kring huvudet på en pistong hade krympt ihop, så att den icke
alldeles fyllde cylindern, i vilken den verkade. Detta var
naturligtvis orsaken till kraftförlusten, och jag påpekade den för
de båda herrarna, som uppmärksamt hörde på mina anmärkningar
och gjorde flera praktiska frågor om hur de skulle bete
sig för att ställa saken till rätta. Då jag gjort det klart för
dem, återvände jag till huvudrummet för maskinen för att
tillfredsställa min nyfikenhet. En enda blick var nog för att
övertyga mig, att historien om valkleran var en ren dikt, ty
det hade varit löjligt att tro, att en så kraftig maskin kunde
vara avsedd för ett så föga motsvarande ändamål. Väggarna
voro av trä, men golvet utgjordes av ett stort järntråg, och då
jag betraktade det närmare, kunde jag se en skorpa av en
metallisk fällning över hela golvet. Jag böjde mig ned och
skrapade på den för att se precis vad det var, då jag hörde ett
utrop på tyska och såg överstens spöklika ansikte böjt över mig.

’Vad gör ni där?’ frågade han.

Jag var förargad över att han sökt lura mig med en så
utstuderad historia, som den han berättat för mig.

’Jag beundrade endast er valklera’, sade jag; ’men jag
skulle nog kunna ge er bättre råd angående er maskin, om jag
visste bestämt vad den användes till.’

I samma ögonblick jag yttrade dessa ord, ångrade jag min
oförsiktighet. Översten bet ihop tänderna, hans grå ögon
glödde olycksbådande.

’Som ni vill’, sade han, ’ni skall få se, vad maskinen är till!’

Han tog ett par steg tillbaka, slog igen den lilla dörren och
låste den utanför. Jag rusade fram och ryckte i låsvredet, men
dörren var stark och gav inte efter det minsta för mina
sparkar och knuffar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dacholmes/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free