- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
216

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Den avhuggna tummen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skälmar kunna. Men tack vare denna tillfällighet tror jag nu
att vi ska knipa dem.»

Men han misstog sig, ty dessa brottslingar skulle inte falla
i rättvisans händer. Då vi rullade in på Eyfords station, sågo
vi en ofantlig rökpelare, som strömmade upp bakom en
träddunge i närheten och hängde som en ofantlig strutsfjäder över
landskapet.

»Är det en eldsvåda?» frågade poliskommissarien, då vi
stigit av och tåget fortsatt.

»Ja», svarade stationsinspektören.

»När bröt den ut?»

»Den lär ha börjat i natt, har jag hört, men har sedan
tilltagit, och nu står hela huset i ljusan låga.»

»Vems hus är det?»

»Doktor Bechers.»

»Var god och säg mig», inföll ingeniören, »är doktor Becher
tysk, en mager, spinkig herre, med lång, spetsig näsa?»

Stationsinspektoren skrattade hjärtligt. »Nej, doktor Becher
är engelsman, och det finns inte i hela trakten en person
så tjock som han. Men han har en utländsk herre hos sig, en
patient, har jag hört, och han ser ut som om en gödningskur
inte skulle skada honom.»

Stationsinspektoren hade knappast talat till slut, förrän vi
alla voro på väg till det brinnande huset. Vägen gick uppför
en obetydlig backe, och på krönet låg ett stort och brett,
vitrappat hus, som stod i ljusan låga, under det att tre
brandsprutor i trädgården förgäves arbetade för att släcka elden.

»Det där huset är det!» utropade Heatherley häftigt
upprörd. »Där är den sandade uppfartsvägen, där rosenbuskarna,
bland vilka jag låg; det där fönstret i andra våningen
hoppade jag ned från.»

»Ni har åtminstone blivit hämnad», sade Holmes, »ty det
måste ha varit er lampa, som, då den krossades i pressen, satte
eld på träväggarna, fast brottslingarna voro alltför ivrigt
upptagna av sin jakt efter er för att lägga märke till det. Håll nu
ögonen öppna här i folkhopen och se, om ni kan upptäcka
någon av era vänner från i går afton, ehuru jag fruktar att de
redan äro ett par tiotal mil härifrån.»

Holmes fruktan besannades, ty ännu i dag har icke ett ord
hörts av vare sig den vackra unga damen, den mordiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dacholmes/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free