Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Den avhuggna tummen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tysken eller den trumpna engelsmannen. Tidigt samma morgon
hade en bonde mött en kärra, med några personer på och
lastad med några stora lådor, körande mot Reading; men där
försvunno alla spår av flyktingarna, och till och med Holmes’
skarpsinnighet kunde aldrig finna minsta ledning för att
utforska, vart de tagit vägen.
Eldsläckningsmanskapet hade blivit högst förvånat över de
besynnerliga anordningar, som mötte dem inomhus, allra mest
över en nyss avhuggen mänsklig tumme, liggande på ett
fönsterbräde i andra våningen. I solnedgången lyckades man
äntligen hejda eldens spridning, dock icke förrän taket störtat
in och hela huset blivit så förstört, att utom några vridna
cylindrar och järnrör icke ett spår fanns kvar av det maskineri,
som kommit att stå den stackars ingeniör Heatherley så
dyrt. Man fann stora lager av nickel och tenn i ett uthus, men
inga mynt kunde upptäckas, något som kanske förklarar vad
de stora lådor innehöllo, som bonden hade sett på kärran.
Hur ingeniören hade kommit från trädgården till den plats,
där han återfick sansen, skulle troligen för alltid ha förblivit
en hemlighet, om icke den mjuka jorden i trädgården hade
berättat sin egen saga. Han hade tydligen burits bort av två
personer, av vilka den ena hade ovanligt små fötter och den
andra ovanligt stora. Det var därför troligt, att den tysta
engelsmannen, såsom varande mindre djärv eller mindre
mordisk än hans kamrat tysken, hade hjälpt kvinnan att bära bort
den sanslösa mannen.
»Jo, det här har just varit en snygg affär för mig», sade
ingeniören sorgset, då vi åter voro på väg till London. »Jag
har förlorat min tumme och ett arvode på femtio pund, och
vad har jag fått i utbyte?»
»Erfarenhet», sade Holmes skrattande. »Indirekt kan ni nog
få nytta av ert äventyr, ty ni behöver endast berätta det, och
så länge ni lever, skall det inte finnas någon, som inte finner
ert sällskap högst intressant.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
