Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Lorden och hans rika amerikanska brud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»En liten vink för er räkning, Lestrade!» sade Holmes
långsamt, innan hans medtävlare försvann. »Jag vill bara
säga, att den sanna lösningen av gåtan är, att lady St. Simon
är en myt. Någon sådan person finns inte och har aldrig
funnits.»
Lestrade betraktade medlidsamt min vän; därpå vände han
sig till mig, slog sig tre gånger på pannan, skakade högtidligt
på huvudet och skyndade bort.
Han hade knappast stängt dörren efter sig, förrän Holmes
steg upp och tog på sig ytterrocken.
»Det ligger verkligen något i vad han yttrade om arbete
utomhus», anmärkte han, »så att jag tror att jag nu måste
lämna dig åt dina tidningar på en stund, Watson.»
Klockan var över fem, då Holmes gick, men jag hann
aldrig känna mig ensam, ty innan en timme gått, kom en karl
från en restaurant med en stor, flat låda; denna packade han
upp med tillhjälp av en kypargosse, som han hade med sig,
och till min stora förvåning dukades där upp en riktigt fin
liten kall supé på vårt enkla matbord; bland annat förekom
där ett par kalla morkullor, en fasan, gåsleverpastej samt
några dammiga, med spindelväv överdragna vinbuteljer.
Sedan alla dessa läckerheter dukats upp, försvunno tjänstandarna
liksom andarna i Tusen och en natt, utan någon annan
förklaring, än att sakerna voro betalda och beordrade under
denna adress.
Strax före klockan nio kom Holmes in i rummet; hans min
var allvarlig men hans ögon glänste på ett sätt som lät mig
antaga, att han icke blivit sviken i sina slutsatser.
»Jaså, man har dukat supén», sade han och gnuggade
händerna.
»Du tycks vänta främmande — man har dukat för fem?»
»Ja, jag har skäl att tro, att några gäster komma att titta in
i afton. Det förvånar mig, att inte lord St. Simon redan är
här ... Tyst, jag tror jag hör hans steg i trappan!»
Det var verkligen vår klient, som kom in hastigt, svängande
pincenén hastigare än någonsin och med en högst upprörd
min i sitt aristokratiska ansikte.
»Mitt bud träffade er således?» sade Holmes.
»Ja, och jag måste erkänna, att innehållet i ert brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
