Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Lorden och hans rika amerikanska brud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnäma personerna. Jag beslöt därför att rymma och förklara
allt efteråt. Jag hade icke suttit till bords tio minuter, förrän
jag fick se Frank utanför fönstret på andra sidan gatan. Han
vinkade åt mig och gick därpå in i Hyde Park. Jag gick ut,
tog på mig hatt och kappa och följde honom. En kvinna kom
fram till mig och började tala något om lord St. Simon — av
det lilla jag hörde, tycktes det mig, som om även han haft en
liten hemlighet före sitt giftermål — men jag lyckades slippa
från henne och hann snart upp Frank. Vi stego upp i en
droska och åkte till några rum han tagit vid Gordon Square.
Frank, som varit i fångenskap hos apacherna, hade lyckats
undkomma, begav sig till San Fransisco och fick där veta, att
jag ansett honom för död och rest till England; han reste efter
dit och lyckades spåra upp mig just på själva min bröllopsdag
— min andra bröllopsdag måste jag tyvärr säga.»
»Jag såg det omnämnt i en tidning», förklarade amerikanen;
»namnen på de båda kontrahenterna och kyrkan stodo
utsatta, men inte brudens adress.»
»Vi överlade nu om vad vi borde göra», fortfor mrs Moulton,
»och Frank yrkade på, att vi skulle gå fullkomligt öppet
tillväga, men jag blygdes så förskräckligt över alltsammans,
att jag kände som om jag helst hade velat försvinna och
aldrig se någon av dem mera, endast möjligen skriva några
rader till pappa och låta honom veta, att jag var vid liv. Det var
rysligt för mig att tänka på alla de där lorderna och damerna,
som sutto kring frukostbordet och väntade, att jag skulle
komma tillbaka. Frank tog mina bröllopskläder och saker och
gjorde ett bylte av dem och kastade dem någonstans, så att
ingen skulle hitta dem. Vi hade antagligen rest till Paris i
morgon, om inte den snälla mr Holmes här kommit till oss i
afton, fast jag omöjligt kan förstå, hur han hittade rätt på oss;
han visade oss lika tydligt som vänligt, att jag hade orätt och
Frank rätt och att vi skulle skada oss själva genom att hålla
saken hemlig. Han erbjöd sig därpå att skaffa oss tillfälle att
få tala med lord St. Simon ensam, och det är därför vi nu
kommit hit. Nu, Robert, har du hört allt, och det gör mig mycket
ont, om jag berett dig sorg, och jag ber dig att inte tänka
alltför illa om mig.»
Lord St. Simon hade ännu icke givit efter det allra minsta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
