Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Beryllkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’Det berättigade i att jag lämnar den. Ni kan vara fullkomligt
lugn. Det skulle aldrig ett ögonblick kunna falla mig in
att göra det, om jag inte vore absolut säker på att kunna
inlösa den om fyra dagar. Det är en ren formsak. Nå, vad säger
ni? Är säkerheten tillräcklig?’
’Mer än tillräcklig’.
’Ni förstår, mr Holder, att jag genom denna transaktion
ger ett stort bevis på det förtroende, jag hyser till er och som
grundar sig på allt vad jag hört om er. Jag litar inte blott
på att ni visar den största diskretion och alldeles avhåller er
från att omtala denna affär för någon, utan framför allt, att
ni förvarar denna klenod på det allra noggrannaste och med
iakttagande av alla möjliga försiktighetsmått, ty jag behöver
inte säga er, vilken offentlig skandal det skulle bli, om något
hände den. En skada på detta smycke skulle nästan vara lika
allvarlig som att helt och hållet förlora det, ty det finns inte
i hela världen några beryller, som kunna jämföras med de
här, och det skulle vara omöjligt att ersätta dem. Jag lämnar
det emellertid lugnt i era händer och kommer själv om
måndag förmiddag och hämtar det.’
Som jag såg, att min klient önskade gå sin väg så fort som
möjligt, sade jag intet mer om saken utan lät till mig av min
kassör utbetala femtio sedlar på tusen pund vardera. Då jag
åter var ensam med det dyrbara fodralet framför mig på
bordet, kunde jag inte undgå att med någon oro tänka på det
ofantliga ansvar jag påtagit mig. Som det var nationens egendom,
kunde det inte råda något tvivel om, att det skulle bli en
oerhörd skandal, om något hände detta smycke. Jag ångrade
redan att ha tagit någon befattning med det; men saken kunde
inte göras om, jag låste därför in det i mitt privata
kassaskåp och fortsatte mitt arbete.
Då aftonen kom, insåg jag det oförsiktiga i att lämna en
så dyrbar skatt kvar på kontoret. Kassaskåp ha ofta blivit
uppdyrkade, och varför skulle det inte även kunna hända
mitt? Om något sådant inträffade, vilken förfärlig belägenhet
skulle det inte bli för mig! Jag beslöt därför att under de
närmaste dagarna föra etuiet fram och tillbaka mellan mitt hem
och kontoret, så att jag alltid hade det inpå mig. Med denna
avsikt satte jag mig upp i en droska och lät köra mig till min
bostad i Streatham medförande juvelsmycket, och jag kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
