Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Beryllkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte velat gå miste om det för bra mycket. Men nu får jag inte
sitta här och prata för länge, utan laga att jag blir av med
den här ruskiga kostymen och återta mitt eget respektabla
jag.»
Jag kunde se på hans sätt, att han hade starkare skäl till
belåtenhet än vad hans ord inneburo; hans ögon lyste och det
låg till och med en liten anstrykning av färg över hans eljest
så gulbleka kinder. Han skyndade upp, och några minuter
därefter hörde jag halldörren smälla igen och förstod, att han
begivit sig ut igen på den jakt, som i så hög grad tilltalade
honom.
Jag satt uppe till midnatt, men som ingen Holmes hördes
av, gick jag och lade mig. Det var ingenting ovanligt för
honom att stanna borta hela dygn i sträck, då han följde ett spår,
odh jag förvånade mig därför inte över att han dröjde så
länge. Jag vet icke, hur dags han kom hem, men då jag kom
ned till frukosten på morgonen, satt han där redan med en
kaffekopp i ena handen och en tidning i den andra och såg
lika frisk och nyter ut som vanligt.
»Du får ursäkta att jag börjat utan att vänta på dig; men
som du kommer ihåg, bad jag min klient vara här tämligen
tidigt på morgonen.»
»Ja, mellan nio och tio, och klockan är redan över nio»,
svarade jag. »Det skulle inte förvåna mig, om det är han, som
kommer nu — jag tyckte mig höra en ringning.»
Det var verkligen vår vän finansiären. Jag blev förskräckt
över den förändring han undergått, ty hans ansikte, som av
naturen var brett och fylligt, såg nu hopdraget och insjunket
ut, och hans hår syntes en nyans gråare. Han kom in så trött
och dåsig, att det gjorde ett ännu smärtsammare intryck än
hans häftighet dagen förut; han föll ned tungt i den stol jag
sköt fram åt honom.
»Jag vet inte vad jag gjort för att bli så hårt prövad», sade
han. »För endast två dagar sedan var jag en lycklig och
välmående man och visste inte av några bekymmer alls, och nu
återstår mig endast en enslig och vanärad ålderdom. Den ena
sorgen följer tätt på den andra. Min brorsdotter Mary har
övergivit mig!»
»Övergivit er?»
»Ja. Hennes bädd var orörd i morse, rummet tomt, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
