Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Beryllkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans motståndare i den andra. Under striden slog er son sir
George och skadade honom vid ögat. Därpå släppte sir George
sitt tag, och då er son fann sig ha kronan i handen, rusade
han tillbaka, stängde fönstret efter sig, gick in i ert rum och
hade just märkt, att kronan under kampen hade blivit
snedvriden, och skulle vrida den rätt igen, då ni kom och
överraskade honom.
»Är det verkligen möjligt?» sade bankiren och kunde knappast
få fram orden.
»Ni väckte sedan hans vrede genom att kalla honom tjuv,
med mera, i det ögonblick då han kände sig ha förtjänt all er
varma tacksamhet. Han kunde inte förklara sakens verkliga
ställning utan att förråda en person, som visserligen
förtjänade föga medlidande av honom; men han såg saken ur en
ridderligare synpunkt och bevarade hennes hemlighet.»
»Det var naturligtvis därför hon gav till ett skrik och
svimmade, då hon såg smycket!» utropade mr Holder. »Å, min
gud, vilken blind narr har jag inte varit! Och han bad mig
att få gå ut på några minuter — den kära gossen ville
naturligtvis se efter, om inte den förlorade biten låg på platsen för
deras strid! Å, hur grymt orätt har jag inte bedömt honom!»
»Då jag anlände till ert hus», fortfor Holmes, »gick jag
genast runt omkring det för att se, om det i snön fanns några
fotspår, som kunde bli mig till hjälp; jag visste, att det inte
snöat sedan föregående afton och att en stark frost hjälpt till
att bevara alla märken i snön. Jag följde gången till köksdörren,
men fann den alldeles tilltrampad, så att inga spår kunde
urskiljas särskilt; men strax bortom köksdörren fann jag, att
en kvinna hade stått och talat med en man, som på ena sidan
i stället för spåret efter en sko hade lämnat ett runt hål efter
sig i snön, så att det var tydligt att han gick på ett träben. Jag
kunde till och med se, att dessa två hade blivit störda, ty
kvinnan hade sprungit raskt tillbaka till dörren, som de djupt
intryckta märkena efter hennes tår och de lätta klackmärkena
utvisade, under det träbenet väntat litet och sedan gått sin
väg. Jag antog genast, att detta kunde vara tjänstflickan och
hennes fästman, om vilka ni berättat för mig, och då jag
gjorde mig närmare underrättad, visade sig detta verkligen
vara förhållandet. Jag gick sedan runt omkring trädgården
utan att finna något annat än fotspår härs och tvärs, som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
