- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
268

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Den guldblonda hårflätan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ord. »Om jag begär full rättvisa för min konst, så är det
emedan den är något opersonligt — något utom mig själv. Brott
äro vanliga, men logik är sällsynt. Därför borde du mera
framhålla logiken än brottet. Du har degraderat det, som
borde ha varit en föreläsningskurs, till en serie berättelser.»

Det var en kall morgon tidigt på våren och vi sutto efter
frukosten på var sin sida om en munter brasa i det gamla
rummet vid Bakerstreet. En tjock dimma rullade mellan raderna
av smutsgrå hus, fönstren mittemot hägrade som mörka, formlösa
fläckar genom de tunga, gula töckenringarna. Vi hade
gasen tänd och den lyste upp den vita duken och glittret av
porslin och silver på frukostbordet, som ännu icke blivit
avdukat. Sherlock Holmes hade varit tystlåten hela morgonen och
oupphörligt tittat i annonsspalterna i en hel packe tidningar,
tills han slutligen, ur stånd att finna vad han letade efter,
uppgav försöket och började vid allt annat än gott humör
läxa upp mig för mina litterära brister.

»På samma gång», anmärkte han efter att ha suttit tyst en
stund och bolmat på sin långa pipa och stirrat i elden, »kan
du knappast beskyllas för något sensationsskriveri, ty av de
fall du varit så god och intresserat dig för har en stor del alls
icke gällt några brott i ordets legala betydelse. Men då du
försökt att undvika det sensationella, har du i stället kommit bra
nära det triviala.»

»Ja, slutmålet har kanske varit så», svarade jag, »men jag
håller i alla fall styvt på att metoderna varit nya och
intressanta.»

»Det vet jag visst! Vad tror du, min kära vän, att publiken,
den stora, halvsovande publiken, som inte ens skulle känna
igen en vävare på hans tand eller en sättare på hans vänstra
tumme, bryr sig om några finare nyanser av analys och
slutledning? Men om du verkligen har varit trivial, så klandrar
jag dig visst inte för det, ty de stora kriminella fallens tid är
förbi. Människan, eller åtminstone den brottsliga människan,
har förlorat all företagsamhet och originalitet. Vad min egen
lilla praktik angår, tyckes den ha sjunkit ned till en agentur
för återskaffandet av förlorade blyertspennor eller meddelandet
av råd åt unga damer nyss utsläppta från pensionen. Jag
tror emellertid att jag nu sjunkit så djupt som möjligt — det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dacholmes/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free