Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Den guldblonda hårflätan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men pengarna, mr Holmes, pengarna!»
»Ja visst, betalningen är hög, alltför hög, det är just vad
som gör mig orolig. Varför skulle de betala etthundratjugu
pund om året, när de kunna få hur många utmärkta guvernanter
de önska för fyrtio? Det måste ligga något under allt
detta.»
»Jag tänkte därför, att om jag upplyste er om förhållandena
på förhand, så skulle ni sedan förstå, om jag behövde er
hjälp. Jag skulle känna mig så mycket lugnare, om jag visste
mig kunna bygga på er.»
»Och den känslan kan ni tryggt hysa. Ert lilla problem
lovar att bli ett av de intressantaste, som kommit i min väg på
flera månader. Det ligger några avgjort nya drag i detta
problem. Om ni skulle komma att känna er tveksam eller i
fara ...»
»Fara! Vilken fara förutser ni?»
Holmes skakade allvarligt på huvudet. »Det skulle inte
längre vara någon fara, om vi kunde bestämma den. Var i alla
fall förvissad om, att vilken tid av dygnet som helst, dag eller
natt, skall ett telegram föra mig till er hjälp.»
»Det är nog för mig att veta», sade hon och steg upp raskt,
och all oro syntes som bortblåst från henne. »Jag reser nu
till Hampshire fullkomligt lugn till sinnes. Jag skriver genast
till mr Rucastle, uppoffrar mitt stackars hår i afton och reser
i morgon till Winchester.» Hon tackade Holmes med några
ord och skyndade bort.
»Hon tycks då åtminstone», sade jag, medan hennes
hastiga, fasta steg ännu hördes i trappan, »vara en ung dam,
som är väl i stånd att ta vara på sig själv.»
»Och det kan nog komma att behövas», sade Holmes
allvarligt. »Om jag inte alltför mycket misstar mig, dröjer det
inte många dagar, förrän vi få höra av henne igen.»
Min väns förutsägelse besannades snart. Fjorton dagar
förflöto, varunder mina tankar ofta gingo till henne undrande,
vilka den mänskliga erfarenhetens besynnerliga avvägar
denna ensamma unga kvinna råkat in på. Den ovanligt höga
avlöningen, de besynnerliga villkoren, det lätta arbetet, allt
pekade mot något abnormt, ehuru det var mig omöjligt att
avgöra, om det endast var någon besynnerlig idé, som här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
