Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Den guldblonda hårflätan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oproportionerligt stort huvud, och hela hans liv tyckes förflyta under
en oupphörlig omväxling av vilda vredesutbrott och mellantider
av surmulen trumpenhet. Hans enda nöje tycks bestå i
att plåga varelser svagare än han själv, och han lägger i
dagen en ovanlig talang att tänka ut bästa sättet att fånga möss,
småfåglar och insekter. Jag skulle för övrigt helst inte vilja
tala om det lilla odjuret, och han har också endast helt
obetydligt att göra med min berättelse.»
»Jag är tacksam för alla detaljer», sade Holmes, »vare sig
de synas er höra till berättelsen eller ej.»
»Jag skall göra mitt bästa att inte utelämna något av vikt.
Det, som tycktes mig mest obehagligt i huset och genast slog
mig, var tjänarnas utseende och uppförande. Det finns
endast två tjänare i huset, en man vid namn Toller och hans
hustru. Det är en grov, råbarkad karl med gråsprängt hår och
polisonger och som alltid luktar spritdrycker. Två gånger
redan, sedan jag kom till huset, har han varit stupfull, utan
att mr Rucastle syntes fästa sig vid saken. Hans hustru är en
mycket stor och stark kvinna med surmulen uppsyn, lika
tystlåten som mrs Rucastle och mycket mindre älskvärd. De äro
ett högst obehagligt par, dessa två tjänare, men lyckligtvis
tillbringar jag min mesta tid i barnkammaren och i mitt rum,
som ligga bredvid varandra i ett hörn av byggnaden.
Under två dagar efter min ankomst var mitt liv mycket
tyst, men så den tredje dagen kom mrs Rucastle ned strax
efter frukosten och viskade något till sin man.
’Ja, det var sant’, sade han och vände sig till mig. ’Vi äro
er mycket förbundna, miss Hunter, för att ni rättat er efter
vår lilla nyck och klippt av er håret. Jag kan försäkra er,
att det inte det allra minsta skadat ert utseende. Vi få nu se
hur den blå klänningen kommer att kläda er. Ni finner den
liggande på sängen i ert rum, och vi skulle, både min hustru
och jag, stanna i den största förbindelse hos er, om ni ville ha
den godheten att ta den på er.’
Den klänning jag fann i mitt rum hade en alldeles
egendomlig blå färg; den var av ett förträffligt tyg, men det
syntes tydligt, att den varit begagnad förut. Den kunde inte ha
passat bättre, om den varit gjord åt mig efter måttagning,
och både mr och mrs Rucastle uttryckte på det mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
