Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Den guldblonda hårflätan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste erkänna, att jag kände mig besviken, ty det fanns
ingenting att se, så föreföll det mig åtminstone vid första
ögonkastet; men vid närmare efterseende fann jag, att en man
stod på landsvägen utanför och syntes se åt det håll, där jag
satt; det var en kortväxt, skäggig person i en grå kostym.
Landsvägen är emellertid mycket trafikerad, och man ser
i allmänhet folk där; men denna man stod och lutade sig
mot staketet och syntes ivrigt speja upp mot huset. Jag tog
nu bort näsduken från ögonen, och då jag kastade en blick
på mrs Rucastle, såg jag henne fixera mig skarpt. Hon sade
ingenting, men jag är övertygad om att hon gissade, att jag
hade en spegel i handen. Hon steg genast upp.
’Jephro’, sade hon, ’det står en oförskämd karl på vägen
och stirrar på miss Hunter.’
’Det är väl ingen av era bekanta, miss Hunter?’ frågade
han.
’Nej, jag känner inte en människa här i trakten.’
’Å, bevara oss väl, en så’n oförskämd karl! Var god och
vänd er om och ge honom ett tecken att gå sin väg.’
’Vore det inte bättre att inte alls bry sig om honom?’
frågade jag.
’Nej, nej, då få vi honom ständigt hängande häromkring.
Var god och vänd er om och vifta så här åt honom.’
Jag gjorde som man bad mig, och i samma ögonblick drog
mrs Rucastle ned gardinen. Detta hände för en vecka sedan,
och sedan dess har jag varken haft den blå klänningen på
mig, suttit i fönstret eller sett mannen på vägen.»
»Var god och fortsätt er berättelse», sade Holmes. »Den
lovar att bli ytterst intressant.»
»Jag är rädd för att ni kommer att finna den ganska
osammanhängande. Redan första dagen jag var i huset, förde mr
Rucastle mig till ett litet uthus alldeles i närheten av
köksdörren. Då vi nalkades, hörde jag skramlet av en kedja och
ljudet av ett stort djur, som rörde sig därinne.
’Titta in här!’ sade mr Rucastle och visade mig en springa
mellan två bräder. ’Är han inte vacker?’
Jag tittade in och kunde skönja två gnistrande ögon och
en stor, mörk skepnad, som låg hopkrupen i ett hörn.
’Var inte rädd!’ sade mr Rucastle och skrattade, då jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
