- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
284

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag tog upp det och undersökte det noga; det hade
samma egendomliga färg som mitt och var lika tjockt. Men jag
började nu inse, hur omöjligt det var, att mitt hår skulle
kunnat bli inlåst i denna låda. Jag öppnade med darrande
händer min koffert och tömde den, tills jag i bottnen fann
min hårfläta. Jag lade de två hårflätorna bredvid varandra,
och jag försäkrar att de voro fullkomligt lika. Var det inte
besynnerligt? Hur jag än grubblade, kunde jag inte bli klok
på saken. Jag lade tillbaka håret jag funnit i lådan och nämnde
inte något om saken för herrskapet Rucastle, ty jag insåg
att jag begått en oförsiktighet, då jag öppnat en låda, som de
låst.

Jag har, som ni kanske märkt, mr Holmes, en ganska god
iakttagelseförmåga och hade snart för mig själv gjort upp en
mycket god plan av hela huset. En av flyglarna syntes
emellertid alldeles obebodd. En dörr mittemot den, som ledde till
Tollers och hans hustrus rum, tycktes föra till denna
obebodda del av huset, men den var alltid låst. En dag, just
som jag kom uppför trappan, såg jag dock mr Rucastle
komma ut genom denna dörr med några nycklar i handen och
ett ansiktsuttryck, som gjorde honom till en helt annan
person än den fryntliga, godmodiga person jag var van att se.
Hans kinder voro blossande röda, pannan rynkad av vrede,
ådrorna vid tinningarna uppsvällda. Han låste dörren och
skyndade förbi mig utan att säga ett ord.

Detta väckte min nyfikenhet, så att då jag senare gick ut
för att promenera på gården med min lilla skyddsling, gick
jag runt till den sida, där jag kunde se fönstren till denna
del av byggnaden.

Det fanns fyra fönster i rad, av vilka tre helt enkelt voro
smutsiga, det fjärde däremot var försett med stängda
luckor. Tydligen stodo alla rummen öde. Medan jag promenerade
fram och tillbaka och emellanåt kastade en blick mot
fönstren, kom mr Rucastle ut till mig, lika munter och
jovialisk som vanligt.

’Ni får inte anse mig ohövlig, min kära unga fröken, om
jag nyss gick förbi er utan att säga ett enda ord. Jag
gick och tänkte på affärssaker, så att jag varken såg eller
hörde.’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 00:22:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free