- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
285

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag försäkrade honom, att jag inte kände mig det minsta
sårad.

’Apropå’, sade jag, ’ni tycks ha en hel rad obebodda rum
däruppe, och ett av dem har luckorna för.’

Han såg förvånad och även, tyckte jag, litet förskräckt ut
vid mina ord.

’Jag har bland annat även en vurm för att fotografera’,
sade han, ’och har inrättat en mörkkammare åt mig däruppe.
Men kors bevara mig, vilken allt observerande ung dam vi
fått i huset! Vem skulle kunnat tänka sig det — ja, vem
skulle kunnat tänka sig det!’ Han talade i en skämtsam ton, men
hans ögon sågo långtifrån skämtsamma ut, då han betraktade
mig; jag läste i hans blick misstänksamhet och förtret,
men visst inte skämt.

Från detta ögonblick förstod jag, att det fanns något
förhållande i samband med de där rummen, som jag inte borde
få veta, och jag brann nu av otålighet att komma in dit. Men
det var inte blott och bart nyfikenhet, fast även jag förstås
har min portion av det lytet, det var snarare en pliktkänsla
— en känsla av att något gott kunde komma av att jag
lyckades tränga in dit. Man talar om den kvinnliga instinkten,
kanske var det den kvinnliga instinkten, som ingöt denna
känsla hos mig och gjorde, att jag höll skarp utkik efter ett
tillfälle att slippa in genom den förbjudna dörren.

Först i går afton kom detta tillfälle. Kanske bör jag tala
om, att förutom mr Rucastle själv ha även Toller och hans
hustru åtskilligt att bestyra i dessa övergivna rum, och jag såg
en gång Toller bära med sig en stor svart påse genom dörren.
Han har på sista tiden druckit omåttligt; i går afton var
han redlöst överlastad, och då jag kom uppför trappan, satt
nyckeln i dörren. Jag är säker på, att det var han, som
lämnat den där. Mr och mrs Rucastle voro båda i rummen på
nedra botten, gossen var hos dem och tillfället syntes mig
därför gynnsamt. Jag vred sakta om nyckeln i låset och smög
mig in.

Jag kom in i en liten otapetserad korridor, som i bortre
ändan gjorde en skarp krök. Då jag vikit om hörnet, fann jag
tre dörrar i rad, av vilka den första och tredje voro öppna
och ledde in var och en till ett tomt, dammigt och ruskigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 00:22:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free