- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
286

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rum; det ena rummet hade två fönster, det andra ett, alla så
betäckta av smuts och damm, att aftonljuset endast dunkelt
glittrade genom rutorna. Mittdörren var låst och en bred
järnstång var fäst tvärs över den, med ett hänglås i ena
ändan i en ring i väggen och ett starkt rep i den andra. Denna
barrikaderade dörr svarade tydligen mot fönstret med
tillstängda luckor, och likväl kunde jag av en ljusstrimma under
dörren se, att rummet inte var mörkt; tydligen hade det ett
fönster i taket, som släppte in ljus. Medan jag stod i
korridoren och betraktade denna dystra dörr och undrade, vilken
hemlighet den kunde dölja, hörde jag plötsligt ljudet av steg
inne i rummet och såg en mörk skugga gående fram och
tillbaka mot den smala ljusspringan under dörren.

En vansinnig, blind fruktan grep mig vid denna syn, mina
överspända nerver sveko mig plötsligt, jag vände mig om och
sprang — sprang som om någon förfärlig hand var bakom
mig och högg fast i min klänning. Jag rusade utför korridoren,
genom dörren och rakt i famnen på mr Rucastle, som
stod utanför.

’Jaså’, sade han leende, ’det var ni. Jag tänkte nästan det,
då jag såg dörren öppen.’

’Å, jag blev så skrämd!’ flämtade jag.

’Stackars, stackars lilla fröken!’ sade han, och ni kan inte
tro hur smekande och lugnande hans ton var. ’Vad var det då,
som skrämde er så svårt?’

Men hans röst lät en liten smula för inställsam, han överdrev,
så att jag hann sansa mig och bli försiktig.

’Jag var dåraktig nog att gå in i den tomma flygeln’,
svarade jag, ’men där är så ödsligt och spöklikt i aftondunklet,
att jag blev helt förskräckt och sprang ut igen. Å, så rysligt
tyst det är därinne?’

’Var det ingenting annat?’ sade han och såg skarpt på mig.

’Nej, vad tror ni att det skulle vara då?’

’Varför tror ni att jag låser den här dörren?’ frågade han.

’Det vet jag verkligen inte.’

’Det är för att hålla personer ute, som inte ha där att göra.
Förstår ni?’ Han smålog fortfarande på det mest älskvärda
sätt.

’Hade jag bara vetat ...’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 00:22:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free