Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Den guldblonda hårflätan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’Men nu vet ni det, och om ni någonsin mera sätter er fot
inom den här dörren, så kastar jag er åt hunden’, sade han,
och hans leende förvandlades på ett ögonblick till ett grin av
raseri och han stirrade på mig med djävulsk blick.
Jag var så förskräckt, att jag inte vet vad jag gjorde; men
förmodligen rusade jag förbi honom in till mig, ty jag minns
ingenting, förrän jag låg på min säng, darrande i alla lemmar.
Då tänkte jag på er, mr Holmes, och insåg att jag inte
kunde vistas där längre utan att först få rådgöra med er. Jag
var nu rädd för huset, mannen, kvinnan, tjänarna, ja till och
med barnet — jag fasade för dem alla. Jag kände att om jag
bara kunde få tala med er, så skulle allt bli bra; naturligtvis
kunde jag ha flytt från huset, men min nyfikenhet var nästan
lika stark som min fruktan. Mitt beslut var snart fattat, jag
skulle telegrafera till er; jag tog på mig hatt och kappa, gick
till telegrafstationen, som ligger en kvarts timmes väg från
oss, och vände om hem igen, mycket lättare till sinnes. En
gräslig fruktan, att hunden kunde vara lös, grep mig, då jag
nalkades huset; men så kom jag ihåg, att Toller ju hade varit
redlöst överlastad denna afton och väl nu låg och sov ruset av
sig, och att han var den enda i hela huset, som kunde få bukt
med den vilda besten och vågade släppa honom lös. Jag smög
mig in, utan att något hänt mig, och låg vaken halva natten i
min glädje över att snart få träffa er. Jag fick med lätthet
tillåtelse att fara in till Winchester i dag, men jag måste vara
hemma före klockan tre, ty mr och mrs Rucastle skola fara
bort på besök och vara borta hela aftonen, så att jag måste se
efter gossen. Nu har jag berättat er alla mina äventyr, mr
Holmes, och skulle vara tacksam, om ni kunde säga mig, vad
allt detta betyder och framför allt vad jag bör göra.»
Holmes och jag hade med den mest spända uppmärksamhet
lyssnat till denna ovanliga historia, och min vän steg nu upp
och gick fram och tillbaka i rummet, med händerna i fickorna
och en min av djupaste allvar.
»Tror ni att Toller är drucken ännu?» frågade han.
»Ja, det tror jag, ty jag hörde hans hustru säga till mrs
Rucastle, att han även i dag är alldeles redlös.»
»Det är bra. Och herrskapet Rucastle skall bort i afton?»
»Ja.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
