- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
302

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

givit drängen giftet i maten och förut på något sätt skaffat sig
en falsk nyckel till stallet, tog ut hästen i avsikt att föra bort
den. Silverbläsens betsel är även borta, Simpson skulle i så
fall även ha betslat hästen. Han skulle sedan ha lämnat
stalldörren öppen efter sig och varit på väg över heden med
hästen, då han antingen mötte tränaren eller upphanns av
honom. Nu uppstod naturligtvis en strid, varunder Simpson
krossade tränarens huvudskål med sin tunga käpp utan att
själv erhålla någon skada av den lilla kniv, varmed Straker
försvarade sig. Antingen ledde nu tjuven hästen till något
hemligt gömställe, eller också skenade djuret i väg under
striden och strövar nu omkring någonstans långt ute på heden.
Så förhåller saken sig, såsom polisen ser den, och hur osannolik
denna förklaring än kan synas, äro alla andra förklaringar
ännu osannolikare. Jag skall emellertid raskt nog kunna
pröva den saken, bara jag är på platsen, till dess kan jag inte
se att vi kunna komma någon vart med våra gissningar.»

Det var sent på eftermiddagen innan vi kommo fram till
den lilla staden Tavistock, som ligger, liksom bucklan på en
sköld, mitt i Dartmoorhedens omgivande stora krets. Två
herrar väntade oss vid stationen, av vilka den ene var en lång,
ljuslätt man med yvigt hår och skägg och egendomligt
genomträngande blåa ögon, den andre en liten rask och rörlig
herre, mycket fin och nätt, klädd i redingote och damasker,
med små välskötta polisonger och monokel i ögat. Den senare
var överste Ross, den välkände sportsmannen, den förre var
detektivinspektor Gregory, en man som var på god väg att
göra sig ett beryktat namn inom den engelska detektivkåren.

»Det verkligt gläder mig att ni kommit hit, mr Holmes»,
sade översten. »Detektivinspektor Gregory här har gjort allt
tänkbart, men jag önskar att ingenting må lämnas oförsökt
för att hämnas den stackars Straker och för att jag må få igen
min häst.»

»Har något nytt kommit i dagen?» frågade Holmes.

»Jag måste tyvärr erkänna, att vi gjort endast obetydliga
framsteg», sade Gregory. »Vi ha en öppen vagn väntande på
oss, och som ni förmodligen önskar se skådeplatsen för brottet,
medan det ännu är dager, kunna vi ju avhandla saken
under det vi åka dit.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 00:22:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free