- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
309

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller efter mordscenen, vart kan han då ha tagit vägen? Hästen
är, som du vet, ett mycket sällskapligt djur, och om han nu
lämnades åt sig själv, skulle instinkten säkert drivit honom
antingen att vända om hem till King’s Pyland eller att gå
över till Capleton. Varför skulle han springa omkring på
heden? I så fall skulle han väl ha varit upptäckt vid det här
laget. Och varför skulle zigenarna stjäla bort honom? Dessa
stackars människor gå alltid ur vägen, då de höra talas om
något bråk, ty de ha inte lust att bli trakasserade av polisen.
De kunde inte hoppas att få sälja en så värdefull häst, utan
att bli misstänkta, och de skulle därför ha utsatt sig för stor
risk utan att vinna något genom att stjäla honom, detta är ju
alldeles klart.»

»Men var finns då hästen?»

»Jag har redan sagt, att han måste ha gått till King’s
Pyland eller Capleton. Som han nu inte finns i King’s Pyland,
måste han vara i Capleton. Låtom oss skrida till verket med
den hypotesen och se vad det leder till. Som Gregory
anmärkte, är denna del av heden mycket hård och torr: men
den sluttar mot Capleton, och du kan tydligt se härifrån att
därborta sträcker sig en lång sänka, som måste ha varit
mycket våt i måndags natt. Är vårt antagande riktigt, måste
hästen ha gått fram där, och det är där vi böra söka efter hans
spår.»

Vi hade under detta samtal gått på raskt och voro om några
minuter framme vid den omtalade sänkan. På Holmes’ begäran
följde jag högra kanten av sänkan, han den vänstra, men
jag hade icke gått femtio steg, förrän jag hörde honom ropa
och såg honom vinka med handen åt mig. Spåren av en häst
voro till sina konturer alldeles tydliga i den mjuka jorden
framför honom, och hästskon, som han tog upp ur fickan,
passade fullkomligt i detta avtryck.

»Där ser du nu värdet av att äga fantasi», sade Holmes.
»Det är den egenskap Gregory i synnerhet saknar. Vi båda
däremot föreställde oss i fantasien vad som kunde ha inträffat,
handlade i överensstämmelse därmed och finna nu, att vi
hade rätt. Låtom oss nu fortsätta.»

Vi gingo över bottnen av den sumpiga sänkan och därpå
ett stycke på torr, hård gräsvall; men så sänkte sig åter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 00:22:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free