- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
310

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

marken och vi funno spåren på nytt. Därpå förlorade vi dem på
en sträcka av några tusen fot men funno dem igen alldeles
inpå Capleton. Holmes såg dem först och stod och pekade på
dem med triumferande min. En mans fotspår syntes nu bredvid
hästens.

»Hästen var ensam förut!» utropade jag.

»Alldeles, den var ensam förut ... Men vad är det här?»

De dubbla spåren vände plötsligt om och gingo nu i riktning
mot King’s Pyland. Holmes gav till en vissling, och båda
två följde vi spåren. Holmes hade blicken fäst på märkena
efter hästhovarna, men jag kom händelsevis att se litet åt
sidan och upptäckte till min stora förvåning, att samma spår
kommo tillbaka igen åt motsatt håll.

»Bra gjort, Watson!» sade Holmes, då jag pekade ut det
för honom. »Du har besparat oss en lång promenad, som
skulle ha fört oss tillbaka på våra egna spår. Låt oss nu följa
de tillbakagående spåren.»

Vi behövde icke gå långt, ty spåren slutade vid den
asfaltbeläggning, som ledde upp till Capletons stallportar. Då vi
nalkades, kom en stalldräng utspringande.

»Vi vilja inte veta av några dagdrivare häromkring»,
upplyste han.

»Jag önskar endast göra en fråga», sade Holmes, med tummen
och pekfingret i västfickan. »Säg mig, skulle det vara för
tidigt att få träffa er husbonde, mr Silas Brown, klockan fem
i morgon bittida?»

»Å bevars väl, är någon uppe vid den tiden, så är det han,
ty han är alltid först på benen. Men här kommer han själv
och kan svara på era frågor ... Nej, nej, sir, jag skulle bara
förlora min plats, om han såg mig ta emot pengar av er —
kanske sedan.»

Just som Holmes stoppade ned det silvermynt han hade
tagit ur fickan, kom en äldre man med ilsken min ut ur porten
svängande en jaktpiska i handen.

»Vad vill det här säga, Dawson?» skrek han. »Du vet att
jag inte tillåter något prat och skvaller — gå genast till dina
sysslor! Och ni — vad fan ha ni här att göra?»

»Jag önskar endast tio minuters samtal med er», sade
Holmes med sin mildaste röst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 00:22:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free