- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
312

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

översittare, pultron och krypdjur än hos denna Silas Brown», sade
Holmes, under det vi knogade framåt tillsammans.

»Han har således hästen?»

»Han försökte först med mycket skrävel att slingra sig
undan, men jag beskrev så noggrant, vad han hade för sig den
där morgonen, att han är säker på att jag själv såg honom.
Du observerade naturligtvis, hur ovanligt trubbiga i tån
fotspåren voro och att hans egna stövlar fullkomligt svarade mot
dem. Ingen underordnad tjänare skulle för övrigt vågat göra
en sådan sak. Jag beskrev för honom, hur han, då han som
vanligt kommit ned först av alla, fick se en häst gå lös ute på
heden, hur han gick ut till den och hans förvåning, då han av
den vita bläsen i pannan, som givit Silverbläsen dess namn,
fann att slumpen hade fört i hans våld den enda häst, som
kunde besegra den han satt sina pengar på. Därpå beskrev
jag för honom, hur hans första impuls var att leda hästen
tillbaka till King’s Pyland, men hur djävulen själv gav honom
en idé, hur han skulle dölja hästen, tills kapplöpningen var
över, och hur han sedan ledde tillbaka hästen och gömde den
i sitt stall. Då jag så noggrant skildrade varje detalj, fann
han till sist för gott att erkänna och tänkte endast på att rädda
sitt eget skinn.»

»Men hans stall hade ju undersökts?»

»Å, en så’n gammal hästskojare som han har många
fuffens för sig.»

»Men är du inte rädd för att låta hästen förbli i hans våld,
då det ju ligger i hans intresse att skada den?»

»Min kära vän, han kommer att vara rädd om den som om
sin ögonsten — han vet att hans enda hopp om förskoning är,
att han lämnar den oskadd från sig.»

»Överste Ross har just inte gjort intryck på mig att vara en
person, som i något fall skulle visa förskoning.»

»Saken beror inte på överste Ross. Jag följer mina egna
metoder och säger så mycket eller så litet jag vill, det är
fördelen av att vara privatdetektiv. Jag vet inte om du observerat
det, men överstens sätt har varit en smula för högdraget
och jag känner mig nu böjd för ett litet skämt på hans
bekostnad. Säg ingenting om hästen till honom.»

»Naturligtvis inte utan din tillåtelse.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 00:22:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free