- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
313

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Och ändå är förstås allt detta en småsak i jämförelse med
frågan om, vem som mördade John Straker.»

»Och det ämnar du nu ta reda på?»

»Nej, visst inte, vi båda återvända till London med
nattåget.»

Jag blev på det högsta förvånad över min väns ord. Vi
hade endast varit några timmar i Devonshire, och det var
fullkomligt obegripligt för mig, att han skulle överge en
undersökning, som han börjat på ett så lysande sätt. Icke ett
enda ord vidare kunde jag få ur honom, förrän vi voro
framme vid tränarens hus, där översten och Gregory
väntade oss.

»Min vän och jag återvända till London med nattåget»,
sade Holmes. »Vi ha haft en förtjusande promenad i den
härliga Dartmoorluften.»

Gregory spärrade upp ögonen, översten smålog hånfullt.

»Ni uppger således hoppet att finna Strakers mördare?»
sade han.

Holmes ryckte på axlarna. »Ja, det är verkligen mycket
stora svårigheter i vägen», sade han. »Jag har emellertid alla
förhoppningar om att er häst kommer att starta med om tisdag
och jag får be er ha er jockey i ordning. Skulle jag få be
om en fotografi av mr John Straker?»

Gregory tog fram en ur ett kuvert, han hade i fickan, och
räckte honom den.

»Min bästa mr Gregory, ni har då förutsett allt vad jag
kunde önska. Får jag be er vänta här ett ögonblick, medan
jag går ut och gör tjänstflickan en fråga?»

»Jag måste erkänna att jag känner mig en smula besviken
i fråga om vår privatdetektiv från London», sade översten
helt oförblommerat, då Holmes lämnat rummet. »Jag kan
verkligen inte se, att vi kommit ett steg framåt, sedan han
anlände.»

»Ni har åtminstone hans försäkran, att er häst kommer att
vara med om löpningen», sade jag.

»Ja, jag har hans försäkran», sade översten med en
axelryckning, »men jag skulle hellre vilja ha hästen.»

Jag ämnade just invända något till försvar för min vän, då
han kom in igen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 00:22:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free