- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
316

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hästlängder före rivalen, under det hertigens af Balmoral Iris
blev dålig tredje.

»Jag har i alla fall vunnit!» flämtade översten och for med
handen över ögonen. »Men jag måste erkänna, att jag begriper
inte ett dugg av allt det här. Tycker ni inte, att ni nu
bevarat er hemlighet tillräckligt länge, mr Holmes?»

»Jo, överste, och ni skall nu få veta alltsammans. Låtom oss
gå bort och se på hästen tillsammans. Här ha vi honom», fortfor
han, då vi kommo in på vågplatsen, dit endast hästägarna
och deras vänner hade tillträde. »Ni behöver endast tvätta
hans huvud och ben med sprit för att finna, att det är er
gamla Silverbläsen.»

»Vad säger ni, är det verkligen möjligt?»

»Jag fann honom i händerna på en skojare och tog mig den
friheten att låta honom deltaga i löpningen, just sådan han
kom ur dennes händer.»

»Min bäste sir, detta är ju ett riktigt underverk. Hästen ser
riktigt bra och kry ut, den har inte sprungit bättre i hela sitt
liv. Jag får be er tusen gånger om ursäkt för att jag tvivlade
på er skicklighet. Ni har gjort mig en stor tjänst genom att
skaffa mig min häst tillbaka, och ni skulle göra mig en ännu
större, om ni kunde ta reda på John Strakers mördare.»

»Det har jag redan gjort», sade Holmes lugnt.

Översten och jag stirrade förvånade på honom.

»Ni har honom? Var är han då?» utbrast översten.

»Han är här.»

»Här! Var?»

»Han är i detta ögonblick i mitt sällskap.»

Översten blev blossande röd av vrede.

»Min bästa mr Holmes, jag erkänner fullkomligt, att jag
står i stor tacksamhetsskuld till er, men jag måste anse vad ni
nyss yttrade antingen som ett dåligt skämt eller en
förolämpning.»

Sherlock Holmes skrattade.

»Jag kan försäkra», sade han, »att jag aldrig ett ögonblick
ställt er i samband med brottet, överste. Den verkliga
mördaren står alldeles bakom er.»

Han gick fram och lade handen på fullblodshästens
glänsande hals.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 00:22:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free