- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
321

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DET GULA ANSIKTET



Vid offentliggörandet av dessa korta berättelser om några
av de många kriminella fall, varvid min väns ovanliga begåvning
gjort mig till en intresserad åhörare, emellanåt även till
deltagare i något sällsamt drama, är det endast helt naturligt,
att jag hellre dröjer vid sådana undersökningar, där han
lyckats, än vid hans feltag. Det är icke så mycket för hans ryktes
skull, ty det var just då han hade de största svårigheterna
framför sig som hans energi och mångsidiga begåvning voro
som mest beundransvärda, utan emedan det ofta var förhållandet,
att då han misslyckades, hade icke heller någon annan
bättre framgång, och gåtan förblev för alltid utan lösning.
Jag har antecknat ungefär ett halvt dussin fall, där Sherlock
Holmes misstog sig, och det jag nu går att berätta är ett av
dem, som erbjuda de intressantaste dragen.

Sherlock Holmes var en man, som sällan tog motion för
motionens egen skull. Få män kunde utveckla större muskelstyrka
än han, och han var säkert i förhållande till sin vikt en
av de finaste boxare jag någonsin sett; men han betraktade
ändamålslösa kroppsansträngningar som ett bortslösande av
energi och rörde sällan på sig annat än då hans yrke fordrade
det. Men då var han i högsta grad uthållig, ja absolut
outtröttlig. Det är märkvärdigt nog, att han under sådana
förhållanden kunde hålla sig tränad; men hans diet var alltid
ytterst måttlig och hans vanor så enkla, att de nästan kunde
kallas stränga. Med undantag av att han då och då begagnade
kokain, hade han inga laster, och han använde detta
stimuleringsmedel så att säga som en protest mot livets enformighet,
då det var ont om kriminalfall och tidningarna voro
ointressanta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 00:22:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free