- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
322

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En dag, tidigt på våren, hade han för en gång givit med sig
och gått ut med mig på en promenad i Hyde Park, där
almarna just började skjuta de första gröna skotten och
kastanjernas klibbiga spjutspetsar började spricka ut till sina
femflikiga blad. I två timmars tid strövade vi omkring tillsammans
mestadels under tystnad såsom det passar två människor,
som känna varandra i grund och botten. Klockan var
nära fem, innan vi voro tillbaka i våra rum vid Bakerstreet.

»Ursäkta», sade vår betjäntgosse, då han öppnade dörren
för oss, »det har varit en herre här och frågat efter mr
Holmes.»

Holmes såg förebrående på mig. »Där ser du nu, vad
eftermiddagspromenader leda till!» sade han. »Han gick alltså sin
väg igen?»

»Ja, sir.»

»Bad du honom inte stiga in?»

»Jo, och det gjorde han.»

»Hur länge satt han och väntade?»

»En halvtimme. Det var en mycket orolig herre, och han
promenerade fram och tillbaka hela tiden han var här. Jag
väntade utanför dörren och kunde höra honom därute. Till
sist kom han ut och skrek: ’kommer den där karlen då
aldrig?’ — ja, så sa’ han, sir. ’Ni behöver bara vänta lite till’, sa
jag. ’Då väntar jag ute i friska luften’, sa’ han, ’jag känner
mig nära att kvävas här! Jag är strax tillbaka.’ Därmed
rusade han ut och det var stört omöjligt att hålla honom
tillbaka.»

»Det är bra, du har gjort vad du kunnat», sade Holmes, i
det vi gingo in. »Det var i alla fall bra förargligt, Watson. Jag
behövde så väl någonting att syssla med just nu, och att döma
av mannens otålighet måtte det ha gällt ett viktigt fall ...
Men vad är det där, som ligger på bordet, det är inte din
pipa! Det måste vara hans, som han glömt kvar. En vacker
gammal briarpipa med ett ganska långt munstycke av vad
tobakshandlarna kalla bärnsten. Jag undrar just hur många
munstycken av verklig bärnsten det finns i London. En del
gott folk tror, att en fluga inbäddad i bärnstenen är ett tecken
till att denna är äkta, och därför har det blivit en riktig
industri att sätta in falska flugor i falsk bärnsten. Mannen måtte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 00:22:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free