Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Det gula ansiktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hur farligt detta kunde bli, om min affär ginge illa; men hon
ville ovillkorligen ha det så, och jag gav med mig. Nåväl, för
ungefär sex veckor sedan kom hon till mig en dag och sade:
’Jack, då du gick in på att överta mina pengar, sade du, att
om jag någonsin behövde några, skulle jag bara säga till dig.’
’Javisst’, svarade jag, ’dina pengar äro helt och hållet dina.’
’Nåväl’, sade hon, ’jag skulle nu behöva hundra pund.’
Jag blev något förvånad över summans storlek, ty jag
antog att det endast var en ny klänning eller något sådant hon
ville ha.
’Vad i all världen behöver du så mycket pengar till?’
frågade jag.
’Å’, sade hon på sitt skämtsamma sätt, ’du sa’ att du endast
skulle bli min bankir, och bankirerna göra aldrig några
sådana där frågor!’
’Om det verkligen är ditt allvar, så får du naturligtvis
pengarna’, sade jag.
’Ja, det är verkligen mitt allvar.’
’Och du vill inte säga mig, vad du behöver dem till?’
’Jo, någon gång i framtiden kanske, men inte just nu, Jack.’
Jag fick nöja mig därmed, fastän det var första gången det
fanns någon hemlighet mellan oss. Jag gav henne en check
och tänkte inte vidare på saken; möjligen har den ingenting
att göra med vad som kom sedan, men jag har i alla fall
ansett det riktigast att omtala det för er.
Som jag nyss sade er, ligger det en helt liten villa eller
stuga inte långt från vårt hus; mellan de båda husen ligger
ett åkerfält, men för att komma fram till stugan måste man
följa stora landsvägen ett litet stycke och sedan vika av på en
mindre väg. Strax bortom stugan finns en liten lund av tallar,
och jag brukade ofta gå dit på mina promenader, ty jag är
mycket förtjust i barrskog. Skogsvillan hade stått obebodd mer
än ett halvt år, vilket var stor skada, ty det är ett vackert litet
hus med rum på nedra botten och en trappa upp och med en
gammaldags överbyggd port, omslingrad av kaprifolium. Jag
har många gånger stått och tänkt, vilket nätt litet hem det
skulle vara.
Nåväl, då jag i måndags afton var ute och gick åt detta
håll, mötte jag en tom flyttvagn, som kom från det obebodda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
