- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
328

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

huset, och jag såg en hög mattor och andra saker liggande på
gräsplanen utanför huset. Det var tydligt att det till sist hade
blivit uthyrt. Jag gick långsamt förbi och stannade därpå,
som man gör då man är ute och promenerar för nöjes skull,
och betraktade det och undrade, vad det kunde vara för folk
vi fått till så nära grannar. Plötsligt varsnade jag, att ett
ansikte följde mina rörelser från ett fönster en trappa upp.

Jag vet inte vad det var med detta ansikte, mr Holmes, men
vid anblicken av det kände jag en kall kåre utefter ryggraden.
Som jag befann mig på något avstånd, kunde jag inte alldeles
tydligt urskilja dragen, men det låg hos detta ansikte
något onaturligt och hemskt, det intrycket fick jag och gick
hastigt närmare för att bättre få se den person, som på detta sätt
betraktade mig. Men i samma ögonblick försvann ansiktet
plötsligt, så plötsligt som om någon inne i rummet ryckt
tillbaka personen vid fönstret. Jag stod en stund och övertänkte
saken och försökte klargöra mina intryck. Jag kunde inte
avgöra, om det var ett manligt eller kvinnligt ansikte, det var
färgen, som gjorde ett så obehagligt intryck på mig; ansiktet
var nämligen av en askgrå eller vaxgul färg och så stelt och
orörligt, att det verkade helt onaturligt och hemskt. Jag kände
mig till den grad upprörd, att jag beslöt att ta litet närmare
reda på, vad för slags folk mina nya grannar kunde vara;
alltså gick jag fram och knackade på porten, som genast
öppnades av en stor och grov kvinna med sträng, frånstötande
min.

’Vad kan ni vilja här?’ frågade hon med skotsk brytning.

’Jag är er granne från huset där borta’, svarade jag med
en vink mot mitt hem, ’och som jag ser att ni just flyttat in,
tänkte jag, att om jag möjligen kunde vara till någon
nytta ...’

’Det är bra, vi ska nog låta er veta det, när vi behöva er’,
sade hon och stängde dörren mitt för näsan på mig.

Förargad över denna ohövliga avsnoppning vände jag mig
om och gick hem. Hela aftonen, fastän jag försökte tänka på
helt andra saker, återvände tankarna oupphörligt till den
egendomliga synen i fönstret och kvinnans ohövlighet. Jag
beslöt att inte säga något därom åt min hustru, ty hon är
tämligen nervös av sig, och jag ville inte att hon skulle få samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 00:22:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free