- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
329

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obehagliga intryck som jag. Jag sade henne därför blott,
innan jag somnade, att den lilla villan nu var bebodd, varpå
hon inte svarade någonting.

Vanligen sover jag alldeles ovanligt hårt, och det har alltid
varit ett skämt inom min familj, att själva domsbasunerna
inte skulle kunna väcka mig, när jag somnat in för natten;
men likafullt inträffade det den ifrågavarande natten, om det
nu berodde på mitt i anledning av det lilla äventyret något
upprörda tillstånd, att jag sov mycket lättare än eljest. Halvt
i drömmen hade jag en oredig förnimmelse av att något
ovanligt tilldrog sig omkring mig, och så småningom blev jag
medveten om, att min hustru hade klätt på sig och nu höll på att
ta på sig hatt och kappa. Jag öppnade munnen för att mumla
några sömniga ord av förvåning och protest mot detta
besynnerliga tilltag, då plötsligt mina halvvakna blickar föllo på
min hustrus ansikte, upplyst av skenet från ljuset, och jag blev
så förvånad, att jag inte kunde få fram ett enda ord. Hennes
ansikte hade ett uttryck, som jag aldrig sett förut, aldrig
kunnat tro möjligt hos henne. Hon var dödsblek och andades
hastigt och kastade då och då skygga blickar mot sängen för att
se, om hon hade stört mig. Därpå smög hon sig, i den tron att
jag sov, sakta ut ur rummet, och om några ögonblick hörde
jag ljudet av porten, som öppnades och åter tillslöts. Jag satte
mig upp i sängen och slog knogarna mot sängkanten för att
övertyga mig om, att jag verkligen var vaken. Därpå tog jag
mitt fickur under kudden och fann att klockan var tre på
morgonen. Vad i all världen kunde min hustru göra ute på
vägarna vid denna tid på morgonen? Jag satt på detta sätt
omkring tjugu minuter övertänkande saken och försökande att
finna någon antaglig förklaring; ju mer jag grubblade, desto
besynnerligare och oförklarligare föreföll den mig. Jag satt
och brydde min hjärna ännu, då jag åter hörde porten sakta
stängas och min hustrus steg i trappan.

’Var i all världen har du varit, Effie?’ frågade jag, då hon
kom in.

Hon spratt till förskräckt och utstötte ett litet skrik, då jag
tilltalade henne, och denna hennes bestörtning och detta
hennes utrop ha oroat mig mer än allt annat, ty det låg något
obeskrivligt brottsligt däri. Min hustru hade alltid visat sig som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 00:22:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free