- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
333

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gärdet i riktning mot den lilla villan. Nu insåg jag naturligtvis,
hur allt hängde ihop. Min hustru hade gått över dit och bett
tjänstflickan komma och säga till henne, om jag skulle
komma tillbaka. Full av vrede rusade jag ut och tog genvägen
bort mot det hemlighetsfulla huset, fast besluten att göra slut
på saken en gång för alla. Jag såg min hustru och
tjänstflickan skyndande tillbaka på skogsvägen, men jag brydde mig
inte om att stanna och ropa till dem. Det var i skogsvillan den
hemlighet låg, som kastade en skugga över mitt liv, och jag
svor en tyst ed, att hända vad som hända ville, skulle den inte
längre förbli någon hemlighet. Jag knackade inte ens på, då
jag var framme, utan öppnade porten och rusade rakt in i
förstugan.

Allt var tyst och stilla i bottenvåningen; i köket puttrade en
kastrull på elden och en stor svart katt låg hopringlad i en
korg, men den kvinna jag sett förut syntes inte till. Jag
skyndade in i rummet men även det var tomt; jag rusade uppför
trappan men endast för att finna två andra rum lika tomma
och övergivna. Det fanns tydligen ingen människa i hela
huset. Möbler och tavlor voro ytterst tarvliga och vulgära utom
i ett av rummen i övre våningen, i vars fönster jag sett det
besynnerliga ansiktet. Detta rum var bekvämt, till och med
elegant möblerat, och mina misstankar stärktes till kvalfull
visshet, då jag på kaminkransen fann en fotografi i helfigur
av min hustru, på min begäran tagen för endast tre månader
sedan.

Jag stannade tills jag hunnit förvissa mig om, att huset
verkligen var tomt; därpå lämnade jag det och kände mig så
tung om hjärtat som aldrig förr. Min hustru kom emot mig i
hallen, då jag kom hem, men jag kände mig alltför sårad och
ond för att tilltala henne och skyndade förbi henne in i mitt
skrivrum; men hon följde efter mig, innan jag hunnit stänga
dörren.

’Det gör mig oändligt ont att ha brutit mitt löfte till dig,
Jack’, sade hon; ’men om du kände till alla förhållandena, är
jag säker på att du skulle förlåta mig.’

’Berätta mig då allt’, svarade jag.

’Jag kan inte, Jack, jag kan inte!’

’Jag kan inte längre ha något förtroende för dig, förrän du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free