- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
337

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Åh, det är ju bara gissning!»

»Visserligen, men den motsvarar fullt alla våra fakta; då vi
få reda på nya fakta, som inte passa in på den, så blir det tid
att ändra den. För ögonblicket kunna vi ingenting göra,
förrän vi få något nytt meddelande från Norbury.»

Vi behövde inte vänta länge; just som vi druckit te, kom
telegrammet. »Huset i fråga ännu bebott», lydde det. »Har
återsett ansiktet i fönstret. Möter vid sjutåget i afton och
vidtar inga åtgärder, förrän ni kommit.»

Mr Grant Munro väntade oss på perrongen, då vi anlände,
och vi kunde vid ljuset av stationslyktorna se, att han var blek
och häftigt upprörd.

»De äro där ännu, mr Holmes», sade han och lade handen
på min väns arm. »Jag såg ljussken i fönstren, då jag gick.
Vi ska nu en gång för alla bringa klarhet i saken.»

»Vad har ni då för planer?» frågade Holmes, under det vi
gingo fram på den mörka, av träd kantade landsvägen.

»Jag ämnar med våld bana mig väg in i huset och se med
mina egna ögon, och jag vill ha er två till vittnen.»

»Ni är fullt och fast besluten att göra detta, trots er hustrus
varning, att det var bäst för er att inte söka få reda på
hemligheten?»

»Ja, det är mitt fasta beslut.»

»Nåväl, jag tror att ni gör rätt. Vilken sanning som helst är
bättre än ett obestämt tvivel. Det är så gott att vi gå dit
genast. Naturligtvis göra vi något, som ur laglig synpunkt sett
är fullkomligt oförsvarligt, men jag tror att saken är värd
det.»

Det var en mycket mörk afton och ett fint regn började
falla, då vi från stora landsvägen veko av in på en smalare
väg med djupa hjulspår och höga häckar på ömse sidor. Mr
Grant Munro skyndade otåligt framåt, och vi följde efter
honom så gott vi kunde i mörkret.

»Där äro ljusen i mitt hem», sade han halvhögt, pekande
på ett ljusglitter bland träden, »och där är villan, dit jag
ämnar tränga in.»

Vi veko just om ett hörn av vägen, och huset låg alldeles
inpå oss. En gul strimma fallande på förstukvisten visade, att
porten icke var fullt stängd, och ett fönster i övre våningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 00:22:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free