- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
340

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

däremot, och ehuru jag väl insåg, vilket vågspel det var, beslöt
jag att låta barnet komma över hit, om också endast på några
veckor. Jag skickade hundra pund till hennes fostermor
och gav henne upplysningar om det här lilla huset, så att hon
kunde komma som en granne, utan att jag skulle synas på
något sätt stå i förbindelse med dem.

Jag gick så långt i mina försiktighetsmått, att jag bad
flickans fostermor hålla henne inne om dagarna och täcka över
hennes lilla ansikte och händer, så att de, som möjligen finge
se henne i fönstret, inte skulle gå och prata om att det fanns
ett negerbarn i grannskapet. Om jag varit mindre försiktig,
hade jag kanske handlat klokare, men jag var halft från mig
av fruktan att du skulle få reda på sanningen.

Det var du, som först talade om för mig att huset var
bebott. Jag borde ha väntat till morgonen, men jag kunde inte
sova av sinnesrörelse, och slutligen smög jag mig ut, byggande
på att du är så tungsövd. Men du såg mig gå, och det blev
början till mina bekymmer. Nästa dag var min hemlighet så
gott som i dina händer, men du avstod ädelmodigt från att
fullfölja dina efterspaningar; tre dagar därefter hunno dock
barnet och fostermodern knappast ut genom bakdörren, förrän
du rusade in från framsidan. Och nu, då du till sist fått
veta allt, kan jag endast fråga: vad skall det bli av oss, mitt
barn och mig?» Hon knäppte bönfallande ihop händerna och
väntade på svar.

Det dröjde ett par långa minuter, innan Grant Munro bröt
tystnaden, men då hans svar kom, var det sådant, att det
gläder mig att erinra mig det. Han lyfte upp det lilla barnet och
kysste det, och medan han ännu hade flickan på armen, höll
han ut den andra handen mot sin hustru och vände sig mot
dörren.

»Vi kunna tala bättre om den här saken hemma hos oss»,
sade han. »Jag är väl inte någon så särdeles god människa,
Effie, men jag skulle tro, att jag ändå är bättre, än du ansett
mig vara.»

Holmes och jag följde dem till stora landsvägen, där min
vän drog mig i armen och viskade: »Jag tror att vi behövas
bättre i London än i Norbury.»

Under hela aftonen yttrade han icke ett enda ord mer om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 00:22:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free