Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Dubbelgångaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fabrikantens hieroglyfer. Väta skulle naturligtvis ha kommit
lappen att falla bort; alltså drog jag den slutsatsen, att du
suttit med fötterna utsträckta mot elden, något man inte gärna
gör ens under en så våt juni, som den här varit, om man är
vid full hälsa.»
Saken föreföll, liksom alltid då Holmes redogjorde för sina
slutledningar, ytterligt enkel. Han läste mina tankar i mitt
ansikte och hans leende hade en anstrykning av bitterhet, då
han sade:
»Jag är rädd för att jag en smula kastar bort mig själv
genom mina förklaringar. Resultat utan angivande av orsaken
göra mycket mera intryck. — Alltså är du beredd att följa
med till Birmingham?»
»Ja, det är jag visst. Vad gäller saken denna gång?»
»Du skall få veta allt under färden. Min klient är utanför
i en droska — kan du komma nu genast?»
»Om ett ögonblick.»
Jag skrev hastigt några rader till min närmaste granne
bland traktens läkare, sprang upp till min hustru och förklarade
saken och skyndade ut till Holmes, som väntade på mig
på trappan utanför porten.
»Din granne mittemot är även läkare?» sade han och
nickade mot hans mässingsskylt.
»Ja, han köpte sin praktik här, liksom jag.»
»Är hans praktik gammal?»
»Lika gammal som min, båda ha funnits sedan husen
byggdes.»
»Åh, då har du fått den bästa av de två.»
»Det tror jag med. Men hur vet du det?»
»Genom trappstegen, min gosse, dina äro nötta tre tum
djupare än hans ... Men den här herrn i droskan är min
klient, mr Hall Pycroft, tillåt mig att presentera dig för honom.
Kör på duktigt, kusk, ty vi hinna nätt och jämnt till tåget.»
Herrn i vagnen var en kraftigt byggd man med frisk hy,
öppet och ärligt ansikte och tunna, krusiga mustascher. Han
bar en mycket skinande cylinder och en nätt mörk kostym,
som gav honom utseendet av att vara vad han var — en
vaken och förslagen ung cityman av den klass infödda londonbor,
som man givit öknamnet cockney, men som ger oss våra
präktiga volontärregementen och fler fina idrotts- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
