- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
346

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Till sist såg jag en ledig plats annonserad hos Mawson och
Williams, den stora fondmäklarfirman vid Lombard Street.
Förmodligen ligga ni, mina herrar, inte så mycket åt City och
förhållandena där, men jag kan tala om för er, att denna
firma är en av de rikaste i London. Annonsen fick endast
besvaras skriftligt. Jag skickade in min ansökan och mina betyg
men utan minsta förhoppning att få platsen. Jag fick
emellertid svar per omgående, att om jag ville infinna mig
påföljande måndag, kunde jag genast börja mitt nya arbete,
förutsatt att man blev nöjd med mitt utseende. Ingen vet hur
dessa saker avgöras. En och annan påstår, att chefen bara
sticker handen i högen av svar på annonsen och tar det första
han får fatt i. Det må vara hur det vill med den saken, så
måtte det ha varit min tur den gången, och den som blev glad,
det var jag det. Lönen var ett pund i veckan med löfte om
snar förhöjning, och mitt arbete skulle bli ungefär detsamma
som hos Coxon och Woodhouse.

Och nu kommer jag till den besynnerliga delen av min
historia. Jag bodde i Hampsteadtrakten, n:r 17 Potters Terrace.
Samma afton, som jag blivit utlovad platsen, satt jag hemma
och rökte en pipa, då min värdinna kom upp med ett visitkort,
på vilket stod Arthur Pinner, agent. Jag hade
aldrig hört det namnet och kunde icke förstå, vad han ville mig,
men naturligtvis bad jag henne visa honom upp; och strax
därpå kom till mig in en herre av medellängd, med mörkt hår,
mörka ögon och svart skägg och något av judenäsa. Han var
mycket rask och kort i sättet och talade skarpt som en person,
som kände tidens värde.

’Mr Hall Pycroft, förmodar jag?’ började han.

’Ja, sir’, svarade jag och sköt fram en stol åt honom.

’Nyligen anställd hos Coxon och Woodhouse?’

’Ja, det stämmer.’

’Och nu engagerad hos Mawson och Williams?’

’Alldeles.’

’Nåväl’, sade han, ’saken är den, att jag hört talas om er
ovanliga finansiella duglighet. Ni minns kanske Parker, som
en gång var kontorschef hos Coxon och Woodhouse? Han
kan inte nog berömma er skicklighet.’

Naturligtvis var jag glad att höra detta. Jag hade alltid,
om jag nu skall säga det själv, med nit och skicklighet gjort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 00:22:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free