- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
362

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag hade många gånger försökt att få min vän att berätta,
vad som först kom honom att vända sin uppmärksamhet åt
kriminalundersökningar, men jag hade aldrig kommit att
fråga honom, då han var vid meddelsamt lynne. Nu satt han
framåtlutad i sin länstol med papperen utbredda i sitt knä,
och sedan han tänt sin pipa fortfor han en stund tyst rökande
att bläddra i dokumenten.

»Har du aldrig hört mig tala om Victor Trevor?» frågade
han. »Han var den enda vän jag förvärvade under de två år,
jag vistades vid universitetet. Jag har aldrig varit någon
särdeles sällskaplig natur, Watson, utan alltid varit böjd för att
sitta hemma och tungusa och arbeta ut mina egna små
tankemetoder, så att jag aldrig kom att vara mycket tillsammans
med mina jämnåriga. Med undantag av fäktning och boxning
låg min håg inte mycket åt sporten, och dessutom gingo mina
studier i en helt annan riktning än mina kamraters, så att
beröringen oss emellan blev så gott som ingen. Trevor var den
enda studentkamraten jag blev närmare bekant med, och det
var endast på grund av att hans bullterrier en dag, då jag
skulle gå till morgonbön i kapellet, bet sig fast i mitt ben.

Det var ett prosaiskt sätt att inleda en vänskapsförbindelse,
men det var effektivt. Jag blev tvungen att ligga på min soffa
i tio dagar, och Trevor kom för att höra hur det var med mig.
Först pratade vi endast några minuter var gång, men snart
förlängdes hans besök, och före terminens slut voro vi intima
vänner. Han var en stark, kraftig pojke, full av livslust och
energi, i de flesta avseenden själva motsatsen till mig; men vi
funno, att vi hade några gemensamma intressen, och det blev
ett starkt föreningsband, då jag kom underfund med att han
var lika ensam och utan vänner som jag. Till sist inbjöd han
mig till sin fars lantgods, Donnithorpe i Norfolk, och jag
begagnade mig av den erbjudna gästfriheten under en månad
av sommarferierna.

Gamle mr Trevor var tydligen en man med förmögenhet
och anseende såsom fredsdomare och jordägare. Donnithorpe
är en liten by strax norr om Langmere. Manbyggnaden
utgjordes av ett gammaldags stort tegelstenhus med ekbjälkar
och med en ståtlig lindallé ledande upp till gården. På de små
insjöarna var gott tillfälle till andjakt och fiske, inomhus
fanns ett litet men utvalt bibliotek, inköpt efter den förra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free