Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - »Gloria Scott»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ägaren, samt en ganska god kokerska, så att det skulle varit en
bortskämd man, som icke kunnat trivas där en månad.
Gamle Trevor var änkling, och min vän var hans enda son
och enda barn; jag hörde att han haft en dotter, som dött av
difteri under ett besök i Birmingham. Fadern intresserade mig
i hög grad. Han var en föga bildad man men med ovanlig
såväl fysisk som intellektuell styrka; han hade icke läst många
böcker, men han hade rest mycket, hade sett mycket av världen
och kom ihåg allt vad han lärt sig. Till det yttre var han
en undersätsig och grovt byggd man, med tjockt, gråsprängt
hår, brunt, väderbitet ansikte och blå ögon så skarpa, att de
nästan föreföllo grymma. Han hade likväl gott rykte om sig i
trakten för vänlighet och välgörenhet och var som magistratsperson
känd för sina milda domar.
En afton, kort efter min ankomst, sutto vi och pratade vid
ett glas portvin efter middagen, då unge Trevor började tala
om den vana att göra noggranna iakttagelser och draga
slutsatser, som jag redan då satt i system, ehuru jag ännu inte
hade en aning om, vilken roll detta skulle komma att spela i
mitt liv. Den gamla mannen trodde synbarligen, att hans son
överdrev sin beskrivning av ett par obetydliga små undersökningar,
som jag gjort.
’Hör nu, mr Holmes’, sade han med ett godmodigt skratt,
’jag är ett utmärkt subjekt, om ni kan draga några slutsatser
av mig och mitt yttre.’
’Jag är rädd för att där inte finns mycket’, svarade jag.
’Möjligen skulle jag kunna draga den slutsatsen, att ni nu
under ett års tid gått i ständig fruktan för något personligt
överfall.’
Skrattet dog bort på hans läppar och han stirrade förvånad
på mig.
’Ja, det är sant nog’, sade han. ’Du minns, Victor’, vände
han sig till sin son, ’att då vi satte stopp för de där tjuvskyttarnas
hänsynslösa framfart, svuro de att mörda oss, och de ha
verkligen överfallit sir Edward Hoby. Jag har sedan dess alltid
varit på min vakt, ehuru jag omöjligt kan förstå, hur ni
kan veta det, mr Holmes.’
’Ni har en utmärkt promenadkäpp’, svarade jag. ’Av
inskriptionen på den såg jag, att ni inte haft den mer än ett år;
men ni har besvärat er med att borra hål i knoppen och hälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
