- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
365

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vad som hittills endast varit en vurm hos mig, ingenting
annat. För ögonblicket var jag dock för mycket upptagen av min
värds plötsliga illamående för att tänka på något annat.

’Jag hoppas att jag inte sagt något, som sårat er’, sade jag.

’Ni har verkligen träffat en tämligen ömtålig punkt. Får
jag lov att fråga, hur ni vet detta sista, och hur mycket ni vet?’
Han talade till hälften skämtsamt, men ett förskrämt uttryck
låg ännu dolt i hans ögon.

’Åh, det är mycket enkelt’, sade jag. ’Då ni blottade er arm
för att dra upp fisken i båten, såg jag att bokstäverna J. A.
hade varit tatuerade på underarmen nära armbågen.
Bokstäverna voro ännu läsliga, men det var tydligt av deras suddiga
utseende och det sätt, varpå huden fläckats runt omkring, att
ni bemödat er att utplåna dem. Det var således klart, att dessa
initialer en gång hade varit av intresse för er och att ni sedan
önskat att glömma dem.’

’Vilken skarp blick ni har!’ utropade han med en suck av
lättnad. ’Det är alldeles som ni säger. Men låt oss inte tala
längre om den saken. Av alla gengångare äro gammal kärleks
de värsta. Kom med in i biljardrummet och låt oss röka en
cigarr.’

Från och med denna dag märktes mitt i all mr Trevors
hjärtlighet mot mig på samma gång en lätt misstänksamhet.
Till och med hans son varsnade det. ’Du har skrämt gubben
far, så att han aldrig mera känner sig säker på vad du vet och
vad du inte vet’, sade han.

Jag är säker på att den gamle herrn inte ville, att det skulle
märkas, men han var så starkt påverkad därav, att det
förrådde sig i alla hans handlingar. Till sist kände jag mig så
övertygad om, att jag beredde honom obehag, att jag
förkortade mitt besök hos dem. Samma dag jag skulle resa, hände
emellertid något, som sedan visade sig vara av största
betydelse.

Vi sutto alla tre på gården i bekväma trädgårdsstolar och
solade oss och beundrade den vackra utsikten över dalen
nedanför, då tjänstflickan kom ut och sade, att det var en herre,
som önskade tala med mr Trevor.

’Vad heter han?’ frågade min värd.

’Han ville inte säga sitt namn.’

’Vad vill han då?’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free