- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
366

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

’Han påstår, att ni känner honom och att han endast önskar
ett par minuters samtal.’

’Bed honom komma hit.’

Ögonblicket därpå kom en liten mager, hopkrympen karl
med krypande sätt och knegande gång. Han hade en öppen
kavaj med en tjärfläck på ena ärmen, svart- och rödrutig
skjorta, segelduksbyxor och klumpiga, mycket nötta skodon. Hans
ansikte var magert, brunt och listigt med ett ständigt leende,
som blottade en oregelbunden rad gula tänder; de skrynkliga
händerna voro halft tillslutna på det för sjömän egendomliga
sättet. Just som han med släpande gång kom över
gräsplanen, hörde jag hos mr Trevor liksom ett gurglande eller
hickande läte i halsen, och i samma ögonblick rusade han upp
från stolen och in i huset; han var ute igen på ett ögonblick,
och jag kände en stark konjakslukt, då han gick förbi mig.

’Nå, min vän’, sade han, ’vad kan jag göra för er?’

Sjömannen stod och betraktade honom med kisande ögon
och det fadda leendet på läpparna.

’Känner ni inte igen mig?’ frågade han.

’Vad ser jag, det måtte bestämt vara Hudson?’ sade Trevor
med ett uttryck av förvåning.

’Ja, det är allt Hudson’, sade sjömannen. ’Kors, det är ju
trettio år, om inte mer, sedan jag såg er sist. Här sitter ni i
ert eget hus, medan jag ännu bor i fartygsskansen och lever
på knallar och gammalt salt kött.’

’Åh, ni skall få se att jag inte glömt gamla tider’, sade
Trevor och gick fram och viskade något i örat på sjömannen.
’Gå nu in i köket’, fortsatte han högt, ’så får ni mat och dryck.
Och jag tror nog att jag skall kunna skaffa er en plats.’

’Tack så mycket, sir!’ sade sjömannen och tog åt
pannluggen. ’Jag har just mönstrat av efter en tvåårig resa med en
åttaknopsskuta, därtill med för liten besättning, så att jag
behöver vila. Jag tänkte att jag skulle kunna få det antingen hos
mr Beddoes eller hos er.’

’Åh’, utbrast mr Trevor, ’ni vet således var mr Beddoes
finns?’

’Bevars väl, jag vet var alla mina gamla vänner finnas’,
sade karlen med ett elakt leende och knegade i väg efter
tjänstflickan till köket.

Mr Trevor mumlade något om att ha varit skeppskamrat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free