Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - »Gloria Scott»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med karlen på återväg till gruvorna, varpå han lämnade oss
på gården och gick in i huset. Då vi en timme senare kommo
in, funno vi honom liggande dödfull på soffan i matsalen.
Hela händelsen gjorde ett högst obehagligt intryck på mig,
och jag var inte ledsen att dagen därpå lämna Donnithorpe
bakom mig, ty jag kände, att min närvaro måste vara besvärlig
för min vän.
Allt detta hände under första månaden av sommarferierna.
Jag begav mig till London, där jag tillbragte sju veckor
med att arbeta ut några experiment i organisk kemi. Men så
en dag frampå hösten, då ferierna närmade sig sitt slut, fick
jag oväntat ett telegram från min vän, vari han enträget bad
mig att komma till Donnithorpe, emedan han var i stort
behov av mitt råd och min hjälp. Naturligtvis lämnade jag
genast allt annat och begav mig ännu en gång till norra
England.
Unge Trevor mötte mig med vagn vid stationen, och jag
märkte vid första blicken, att de senaste två månaderna hade
varit prövande för honom; han hade blivit mager och avtärd,
med en bekymrad min, och hade förlorat det glada och
muntra, något bullersamma sätt, varför han gjort sig så känd.
’Min far är döende’, var det första han sade till mig.
’Åh, det är aldrig möjligt!’ utropade jag. ’Hur är det fatt
med honom?’
’Ett slaganfall, en nervattack, han har svävat mellan
liv och död hela dagen, och ovisst är, om vi finna honom vid
liv ännu.’
Den sorgliga underrättelsen gjorde naturligtvis på mig det
djupaste intryck.
’Vad är det som orsakat allt detta?’ frågade jag.
’Ja, det är just frågan. Hoppa nu upp i vagnen, så få vi
tala om saken, medan vi åka hem. Du minns den där karlen,
som kom aftonen innan du reste?’
’Ja, det minns jag mycket väl.’
’Vem tror du vi släppte in i huset den dagen?’
’Det vet jag inte.’
’Det var djävulen, Holmes!’ utropade han.
Jag stirrade förvånad på honom.
’Ja, djävulen i egen person. Inte en enda fridfull timme
ha vi haft sedan dess. Min far har aldrig lyft sitt huvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
