Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - »Gloria Scott»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Victor — ja, jag skall laga att du får veta det, vad än må
hända. Du kommer inte att tro något ont om din stackars
gamle far, eller hur, min gosse?’ Han var djupt rörd och
stängde in sig i sitt arbetsrum hela dagen, och jag kunde
genom fönstret se, att han var ivrigt sysselsatt med att
skriva.
Samma afton inträffade något, som jag tog för en stor
befrielse — Hudson gav till känna, att han skulle lämna oss.
Han kom in i matsalen, under det vi sutto där efter middagen,
och förkunnade denna sin avsikt med tjock, halvdrucken röst.
’Jag har fått nog av Norfolk’, sade han. ’Jag far nu ned
till mr Beddoes i Hampshire. Han blir säkert lika glad över
att se mig, som ni var.’
’Jag hoppas att ni inte lämnar oss med ovänliga känslor,
Hudson’, sade min far med en undergivenhet, som satte mitt
blod i svallning.
’Man har ännu inte bett mig om ursäkt’, sade han trumpet
med ett ögonkast på mig.
’Victor, du måste erkänna, att du var en smula förhastad
i ditt uppförande mot mr Hudson’, sade min far.
’Nej, tvärtom, jag anser att vi båda visat honom ett
ovanligt tålamod’, svarade jag.
’Jaså, ni tycker det?’ brummade Hudson. ’Det var bra att
jag fick veta det! Den saken ska vi nog klarera!’ Därmed
slank han ut ur rummet, och en halvtimme därefter lämnade
han huset. Min far befann sig från och med nu i ett tillstånd
av beklagansvärd nervositet; natt efter natt hörde jag honom
gå fram och tillbaka i sitt rum, och det var just då han
började bli litet lugnare, som det sista slaget kom.
’Hur kom det?’ frågade jag ivrigt.
’På ett högst egendomligt sätt. I går afton kom ett brev till
min far, avstämplat i Fordingbridge. Min far läste det, slog
händerna för ansiktet och började springa omkring i rummet
som om han plötsligt förlorat förståndet. Då jag äntligen
lyckades få honom ned på soffan, voro hans mun och
ögonlock uppdragna på ena sidan, och jag såg att han haft
ett slaganfall. Doktor Fordham kom genast till oss, och vi
lade min far till sängs; men förlamningen har gripit omkring
sig, han har inte återfått medvetandet och jag tror knappt
att vi finna honom vid liv.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
