Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - »Gloria Scott»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktan för lagen, förlusten av min ställning här i trakten,
ej heller oron över att sjunka i alla vänners och bekantas
ögon, som plåga mig, utan det är tanken på att du skulle
komma att rodna över mig — du, som älskar mig och som,
det hoppas jag, sällan haft skäl till annat än att högakta mig.
Men i den händelse det slag, som för evigt kommer att hota
mig, nu verkligen skulle drabba mig, önskar jag att du läser
detta, för att du må av mig själv få veta, hur tillvida jag
varit klandervärd. Om å andra sidan allt skulle gå väl —
give den barmhärtige, allsmäktige Guden, att så må bli
förhållandet! — och om detta papper sedan händelsevis skulle
finnas till ännu och falla i dina händer, besvär jag dig vid
allt vad du håller heligt, vid minnet av din älskade mor och
den kärlek, som rått mellan oss, att du kastar det på elden
och aldrig mera tänker därpå.
Om däremot dina ögon fortsätta att läsa det följande, då
vet jag att jag redan blivit utsatt för vanäran och släpad från
mitt hem eller, som är troligare — ty du vet att mitt hjärta är
klent — ligger med min tunga för evigt förseglad i döden.
I varje fall är tiden för min hemlighets undertryckande nu
förbi, och vartenda ord jag nedskriver är den nakna sanningen,
det svär jag, så sant jag hoppas på nåd och barmhärtighet!
Mitt namn, min käre gosse, är icke Trevor. I mina yngre
dagar hette jag James Armitage, och du kan förstå, hur
förskräckt jag blev för några veckor sedan, då din vän och
studentkamrat sade några ord, vilka läto som om han gissat min
hemlighet. Det var som Armitage jag fick anställning i ett
bankhus i London, och som Armitage jag bröt mot mitt lands
lagar och dömdes till deportation. Tänk inte alltför hårt om
mig, min son! Det var en så kallad hedersskuld jag måste
betala, och jag begagnade pengar, som icke voro mina egna,
att betala den med, säker på att jag skulle kunna ersätta
bristen, innan den upptäcktes. Men den förskräckligaste otur
förföljde mig. Den penningsumma, som jag byggt på, anlände
icke i tid, och en förtidig kassainventering uppenbarade mitt
deficit. Brottet skulle nu för tiden behandlats med långt
större mildhet, men för trettio år sedan tillämpades lagarna
hårdare än nu, och på min tjugutredje födelsedag fann jag mig
fastkedjad som en missdådare tillsammans med trettiosju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
