- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
374

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andra fångar på mellandäck på barkskeppet Gloria Scott,
destinerat till Australien.

Det var år 1855, då Krimkriget som bäst pågick, och de
fartyg, på vilka fångar vanligen fraktades till kolonierna,
begagnades nu i stor skala som transportfartyg i Svarta
Havet; regeringen måste därför nyttja mindre och olämpligare
fartyg för att skicka ut fångar. Gloria Scott hade förut
gått på Kina i tefraktfart, och det var ett gammalmodigt,
klumpigt och tungt fartyg, som blivit undanträngt av de
moderna snällseglarna. Det var ett fartyg på 500 ton, och
förutom de trettiosju fångarna fanns det en besättning på
tjugusex man, aderton soldater, en kapten, tre styrmän, en läkare,
en präst och fyra fångvaktare ombord; fartyget hade sålunda
nära hundra man ombord, då vi lämnade Falmouth.

Skiljeväggarna mellan fångarnas celler voro helt tunna och
klena i stället för av tjocka ekplankor, såsom är vanligt på
fartyg avsedda för fångtransporter. Kamraten i cellen till
vänster närmast min hade jag särskilt lagt märke till, då vi
fördes ned till kajen; det var en ung man med skägglöst
ansikte, lång, smal näsa och något utskjutande käkar. Han satte
näsan i vädret, hade, som man brukar säga, en svajig gång
och utmärkte sig framför allt för sin ovanliga längd; jag
tänker att ingen av oss andra nådde honom till axlarna, och
jag är säker på, att han mätte dryga sex och en halv fot. Det
var egendomligt att bland så många sorgsna och nedslagna
ansikten se ett, som var fullt av energi och beslutsamhet;
åsynen därav var för mig som en eld i en snöstorm. Jag var
därför glad över att finna, att han var min granne, och ännu
gladare, då jag mitt i natten hörde en röst viska tätt intill mitt
öra och fann, att han lyckats skära en öppning i brädväggen
mellan oss.

»Hallå, kamrat», sade han, »vad heter du och varför är du
här?»

Jag svarade honom och frågade i min tur, vem jag talade
med.

»Jag är Jack Prendergast», sade han, »och du skall vid
gud lära dig att välsigna mig, innan vi skiljas åt!»

Jag påminde mig, att jag hört talas om hans fall, ty det
hade väckt ett ofantligt uppseende över hela landet, någon
tid innan jag häktades. Han var en man av god familj och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free