Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - »Gloria Scott»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreföll, att icke försumma några försiktighetsmått och att
företaga vårt anfall helt oväntat under natten. Det avgörande
ögonblicket kom emellertid hastigare, än vi hade väntat,
och på följande sätt.
En afton, ungefär tre veckor efter vår avresa, hade
doktorn gått ned för att se till en av fångarna, som var sjuk, och
då han lade handen på nedre ändan av hans koj, kände han
pistolen. Om han hade tegat nu, kunde han sedan ha omintetgjort
hela vår plan, men han var en nervös liten karl, gav till
ett utrop av förvåning och blev så blek att fången ögonblickligen
förstod, hur det stod till, och kastade sig över honom;
han hade kavle i munnen, innan han ännu hunnit göra alarm,
och låg fastbunden på bädden. Doktorn hade lämnat dörren
till däcket öppen efter sig, och vi rusade nu alla upp på däck.
De två soldaterna på post blevo genast nedskjutna och likaså
en korpral, som kom springande för att se vad som stod på.
Två andra soldater stodo på vakt vid dörren till salongen,
men deras gevär tycktes icke vara laddade, ty de gåvo icke
eld på oss och skötos ned, medan de försökte sätta på
bajonetterna. Därpå rusade vi ned i kaptenens hytt, men då vi
knuffade upp dörren, hörde vi smällen av ett skott därinne,
och där låg han med huvudet på ett sjökort över Atlanten,
med nålar fastsatt på bordet, och bredvid honom stod
prästen med en rykande pistol i handen. De båda styrmännen
hade redan gripits av besättningen, och hela saken syntes
klar.
Salongen låg näst intill kaptenshytten, och där samlades vi
nu i en klunga och kastade oss ned på sofforna och pratade
alla på en gång, ty vi voro alldeles vilda av känslan att åter
vara fria. Runt omkring funnos skåp, och Wilson, den falska
prästen, sprängde dörren till ett av dem och tog fram ett
dussin sherrybuteljer. Vi slogo halsarna av buteljerna och
höllo som bäst på att dricka, då utan föregående varning en
gevärssalva smällde och salongen blev så full av rök, att vi
icke kunde se tvärs över bordet. Då röken skingrats, var rummet
som ett slakthus. Wilson och åtta man till lågo på varandra
vridande sig på golvet, och blodet och vinet på bordet göra
mig sjuk ännu i dag, när jag tänker på det. Vi blevo så
modlösa vid den hemska synen, att jag tror vi skulle ha uppgivit
spelet, om icke Prendergast varit. Han vrålade som en tjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
