- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
380

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efter honom, funno honom med en ask tändstickor i handen
sittande bredvid en öppen kruttunna, en av de hundra som
funnos ombord; och han svor på att han skulle spränga
varenda själ i luften, om han på något sätt antastades,
ögonblicket därpå skedde explosionen, men Hudson trodde att den
förorsakades snarare av något missriktat skott än av
styrmannens tändsticka. Vilken än orsaken var, så gjorde den slut
Gloria Scott och det slödder, som satt sig i
besittning av fartyget.

Sådan är i få ord, min gosse, historien om den förfärliga
sak, i vilken även jag var invecklad. Nästa dag togs vår båt
upp av briggen Hotspur, destinerad till Australien, och
kaptenen trodde genast vår berättelse, att vi voro
skeppsbrutna från ett passagerarfartyg, som gått under.
Transportfartyget Gloria Scott annoterades av amiralitetet såsom
förlist på havet, och intet enda ord har någonsin dunstat ut
om dess verkliga öde.

Efter en synnerligen lycklig resa med Hotspur anlände
vi till Sydney, där Evans och jag ändrade namn och begåvo
oss ut för att gräva guld; bland de massor av folk av alla
nationer, som samlades på guldfälten, var det oss en lätt sak att
förbli okända, vad vårt förflutna liv angick.

Om återstoden är icke mycket att berätta. Vi hade lyckan
med oss, tillbragte några år på resor och återvände till
England som rika kolonister och köpte oss var sin lantegendom.
Under mer än tjugu år ha vi levat ett stillsamt och fridfullt,
nyttigt liv och hoppades, att vårt förflutna var för alltid
begravet. Tänk dig därför mina känslor, då jag i sjömannen,
som kom till oss, ögonblickligen kände igen den karl vi
fiskade upp ur vattnet efter explosionen. Han hade på något sätt
spårat upp oss och föresatt sig att leva på oss och vår fruktan
att bli förrådda. Du förstår nu, varför jag sökte hålla fred
med honom och gav efter för alla hans önskningar, och du
fattar nog även den fruktan, som gripit mig nu, då han
begivit sig till sitt andra offer med hotelser på tungan.

Under detta står skrivet med osäker och nästan oläslig stil:
’Beddoes meddelar i en chifferskrift, att H. har förrått oss.
Gode Gud, hav barmhärtighet med våra arma själar!’

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free