Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Den Musgraveska ritualen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en liten träask med skjutlock; ur lådan tog han fram ett stycke
skrynkligt papper, en gammaldags mässingsnyckel, en
träpinne med ett vidhängande segelgarnsnystan samt tre gamla
rostiga metallbitar.
»Nå, min gosse, vad säger du om den här samlingen?»
frågade han leende åt min förvånade min.
»Jag tycker det är en besynnerlig samling.»
»Ja, mycket besynnerlig, och den dithörande historien kommer
att förvåna dig, såsom varande ännu besynnerligare.»
»Vad menar du med det?»
Holmes plockade upp sakerna bit för bit och radade upp
dem längs bordskanten, varpå han slog sig ned och satt och
betraktade dem med belåten min.
»Det här är allt, som återstår för att påminna mig om den
Musgraveska Ritualen», sade han.
Jag hade många gånger hört honom nämna detta fall, men
aldrig kunnat få några detaljer.
»Jag skulle bli dig mycket tacksam, om du ville berätta mig
något om denna sak», sade jag.
»Och lämna skräpet på golvet som det är?» utropade han
ironiskt. »Åja, ditt ordningssinne kommer nog inte att plågas
alltför mycket, min kära Watson! Men jag skulle vara glad,
om du ville lägga det här fallet till dina andra anteckningar,
ty där förekomma poänger, som göra det alldeles enastående i
vårt lands och, jag tror även, i varje annat lands
brottmålskrönika. En samling av mina små bedrifter skulle vara
ofullständig, om den inte innehölle en redogörelse för denna
besynnerliga sak.
Du kommer ihåg, hur affären med transportfartyget
Gloria Scott och mitt samtal med den olycklige man, vars
öde jag berättat för dig, voro vad som först kom mig att på
allvar ägna mig åt det yrke, som jag sedan gjort till mitt. Du
ser mig nu, då mitt namn blivit bekant i vida kretsar, och då
jag allmänt erkännes både av publiken och den officiella
polisen som ett slags högsta instans i tvivelaktiga fall. Redan
då vi först lärde känna varandra, hade jag börjat en ganska
ansenlig, om än inte särdeles vinstgivande praktik. Du kan
därför knappast fatta, hur svårt jag hade det i början, och
hur lång tid det dröjde, innan jag blev känd.
Då jag först kom till London, bodde jag vid Montagu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
