Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Den Musgraveska ritualen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Street helt nära British Museum, och där satt jag nu och
väntade på klienter och fyllde min alltför rikliga fritid med att
studera alla de vetenskapsgrenar, som kunde göra mig
skickligare i mitt yrke. Då och då kunde jag få ett fall att utreda,
huvudsakligen på rekommendation av gamla studentkamrater,
ty under mina sista år vid universitetet talades där rätt
mycket om mig och mina metoder. Det tredje av dessa fall
var den Musgraveska Ritualen, och jag tror det var genom
den uppmärksamhet, denna egendomliga sak väckte, och
genom de stora intressen, som visade sig stå på spel, som jag
gjorde mitt första steg mot den ställning, jag nu intager.
Reginald Musgrave tillhörde samma college vid universitetet
som jag, och jag var något litet bekant med honom. Han
var inte särdeles populär bland de yngre studenterna, ehuru
det alltid föreföll mig som om vad man hos honom kallade
högmod i verkligheten endast var ett försök att dölja en
ytterlig naturlig blyghet. Till det yttre var han en man av i
högsta grad aristokratisk typ, smärt och smal, med böjd näsa,
stora ögon och ett avmätt men likväl artigt sätt. Han var i
verkligheten en telning av en bland de allra äldsta adliga
ätterna i England ehuru tillhörande en yngre gren, som hade
skilt sig från den i norr bosatta familjen Musgrave och på
femtonhundratalet slagit sig ned i västra Sussex, där deras
familjesäte Hurlstone kanske är den äldsta bebodda byggnaden
i hela grevskapet. Något av hans födelseort syntes ha
givit sin prägel åt mannen, och jag kunde aldrig betrakta hans
bleka, skarpa ansikte eller hållningen på hans huvud utan att
tänka på gråa stenvalv, gotiska rosverksfönster och alla de
ärovördiga ruinerna av en feodal borg. Då och då kommo vi
i samtal med varandra, och jag erinrar mig, att han mer än
en gång uttryckte sitt stora intresse för mina metoder att
observera och draga slutsatser.
Jag hade varken sett eller hört av honom på fyra år, då han
en förmiddag gjorde mig ett besök vid Montagu Street. Han
hade förändrats något till utseendet, var klädd som en fin ung
man, som följer med modet — han hade alltid varit en smula
sprätt — men hade samma lugna, stilla och artiga sätt, som
förut utmärkt honom.
’Hur har världen handskats med dig, Musgrave?’ frågade
jag, sedan vi skakat hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
