- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
389

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

’Ja, om du verkligen anser det nödvändigt’, svarade
Musgrave med någon tvekan. ’Men för att nu fortsätta min
berättelse, så låste jag igen lådan med den nyckel, Brunton
lämnat kvar, och vände mig om för att gå, då jag till min
förvåning fann att Brunton återvänt och stod framför mig.

’Mr Musgrave, sir’, utbrast han med en röst hes av
sinnesrörelse, ’jag kan inte bära skammen, sir! Jag har alltid varit
stolt, mer än min ställning i livet berättigat mig till, och att
avskedas med skam och vanära skulle döda mig. Mitt blod
kommer över ert huvud, sir — ja, det gör det! — om ni
driver mig till förtvivlan. Om ni inte kan behålla mig efter vad
som hänt, så låt mig för guds skull säga upp platsen själv och
lämna den om en månad som om det skett av egen fri vilja.
Detta kunde jag bära, mr Musgrave, men inte att bli bortkörd
inför alla dessa människor, som jag så väl känner.’

’Ni förtjänar inte mycket medlidande, Brunton’, svarade
jag. ’Ert uppförande har på den senare tiden i flera
avseenden varit i högsta grad skamligt, men som ni varit länge i
familjens tjänst önskar jag inte draga någon offentlig vanära
över er. Men en månad är för lång tid, lämna huset om en
vecka och ge vad skäl ni vill för att ni lämnar er plats.’

’Bara en vecka?’ utropade han förtvivlad. ’Fjorton dagar —
låt det åtminstone bli fjorton dagar.’

’En vecka’, upprepade jag, ’och ni kan ändå anse er ha
blivit mycket milt behandlad.’

Han smög sig bort med sänkt huvud som en förkrossad
människa, under det jag släckte ljuset och återvände till min
sängkammare.

Under de närmast följande två dagarna var Brunton ytterst
ivrig i fullgörandet av sina plikter. Jag gjorde ingen
hänsyftning på vad som hänt och väntade med någon nyfikenhet att
få se, hur han ämnade dölja sitt skamliga avskedande. På
tredje morgonen infann han sig emellertid inte, såsom han
eljest brukade, efter frukosten för att mottaga mina
befallningar för dagen. Just som jag lämnade matsalen, mötte jag
händelsevis Rachel Howells, en av husjungfrurna; som jag nyss
nämnt, hade hon stigit upp efter en svår sjukdom och såg till
den grad blek och avtärd ut, att jag allvarligt föreställde
henne att alldeles för tidigt ha gått tillbaka till sitt arbete.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free