- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
394

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

emedan han såg något däri, som angått alla dessa generationer av
godsägare och varav han väntade sig någon personlig fördel.
Vad var det då och hur hade det inverkat på hans slutliga
öde?

Det stod fullkomligt klart för mig, sedan jag läst igenom
denna så kallade Ritual, att måtten den upptog häntydde på
något visst ställe, som dokumentet för övrigt syftade på, och
att om vi kunde finna detta ställe, skulle vi vara på god väg
att upptäcka den hemlighet, som de gamla Musgravearna
ansett nödvändigt att balsamera på ett så besynnerligt sätt. Vi
hade två ledningar att börja med, en ek och en alm. Vad eken
beträffar, fanns det ingen orsak till ovisshet; mitt framför
slottet, till vänster om körvägen, stod en gammal patriark
bland ekar, ett bland de präktigaste exemplar jag någonsin
sett.

’Det där trädet fanns nog där, då er Ritual skrevs? sade jag,
då vi körde förbi.

’Ja för all del, det fanns säkert där redan vid tiden för den
normandiska erövringen’, svarade Musgrave. ’Det är tjugutre
fot i omkrets.’

Här hade jag således den ena utgångspunkten klar.

’Ha ni några gamla almar här?’ frågade jag.

’Det stod förr en mycket gammal alm därborta, men åskan
slog ned i den för tio år sedan, och vi höggo ned stumpen.’

’Kan man se, var den stod?’

’Ja bevars.’

’Det finns inga andra almar här?’

’Nej, inga gamla almar, men många gamla bokträd.’

’Jag skulle gärna vilja se, var den där almen växte.’

Vagnen hade nu stannat utanför huset, och Musgrave förde
mig genast, innan vi ännu gått in, fram till det märke på
gräsplanen, där almen stått; det var ungefär mittemellan eken och
huset. Min undersökning tycktes gå framåt.

’Det är väl inte möjligt nu längre att få veta, hur hög
almen var?’ sade jag.

’Jo bevars, det kan jag säga dig genast, den var sextiofyra
fot hög’, svarade Musgrave.

’Hur kommer det sig att du vet det?’ frågade jag förvånad.

’Då min informator en gång i tiden skulle ge mig något
övningsproblem i trigonometri, blev det oftast i formen av att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free