- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
396

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Brunton gjort under sina mätningar, och att jag fortfarande
var i hans spår.

Från denna utgångspunkt började jag nu stega, sedan jag
först med min fickkompass tagit de fyra väderstrecken. Tio
steg med vardera foten förde mig fram parallellt med husets
vägg, och jag utmärkte platsen med en ny träpinne. Därpå
gick jag noga upp fem steg åt öster och två åt söder; det förde
mig till själva tröskeln av den gamla porten. Två steg åt
väster betydde nu att jag måste gå två steg in i den stenbelagda
förstugan, och detta var således den plats, som antyddes av
Ritualen.

Aldrig i mitt liv, Watson, har jag erfarit en så förkrossande
känsla av missräkning; jag uppfattade det nämligen för ett
ögonblick så, som om jag begått något grundligt misstag i
mina beräkningar. Den nedgående solen sken fullt på
stengolvet, och jag kunde se att de av fötter nötta gamla
gråstenhällarna voro fast hopmurade och alldeles säkert inte blivit rörda
på många herrans år. Brunton hade inte gjort något här. Jag
knackade på golvet, men det lät likadant överallt, och det
fanns intet tecken till någon spricka eller öppning. Lyckligtvis
tog Musgrave, som börjat förstå meningen med mina
åtgärder och nu var lika ivrig som jag själv, ur fickan upp
avskriften av dokumentet för att se efter om jag gjort rätt.

’Och under’, utropade han, ’du har glömt orden och
under!


Jag hade trott att det betydde att vi skulle gräva, men nu
insåg jag naturligtvis genast mitt misstag. ’Det finns då en
källare härunder?’ uropade jag.

’Ja, och det en lika gammal som huset ändå. Man kommer
ned genom den här dörren.’

Vi gingo utför en slingrande stentrappa, och min
följeslagare drog eld på en tändsticka och tände en lykta, som stod
på en tunna i ett hörn. Det syntes genast att vi till sist
kommit till den rätta platsen och att vi inte voro de enda, som på
den senaste tiden besökt den.

Källaren hade nyttjats till vedbod, men vedträna, som
tydligen legat spridda över hela golvet, hade nu staplats upp på
sidorna, så att det blev en tom plats i mitten. På denna fläck
låg en stor och tung stenhäll med en rostig järnring i mitten,
i vilken en tjock rutig långhalsduk av ylle var instucken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free