Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Den Musgraveska ritualen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde mycket väl få en inskärning nedtill, eftersom hela
tyngden av stenen pressade den mot kanten. Så tillvida stod
jag ännu på fast grund.
Hur skulle jag nu fortsätta att rekonstruera detta nattliga
drama? Tydligen kunde endast en av dem gå ned i hålet, och
det var Brunton; flickan måste ha väntat ovanför. Brunton
låste nu upp lådan och langade upp innehållet, antagligen —
eftersom det var borta — och sedan ... ja, vad hände sedan?
Vilken halvt undertryckt hämndens eld hade plötsligt slagit
upp i full låga i denna passionerade keltiska kvinnas själ,
då hon såg den man, som gjort henne orätt — kanske långt
mer än någon anade — i sitt våld? Var det en olycklig slump,
att den stödjande plankstumpen gled undan och stenen slöt
sig över Brunton i vad som blev hans grav? Hade hon endast
gjort sig skyldig till att förtiga hans öde? Eller hade möjligen
ett plötsligt slag av hennes hand kastat undan stödet och
kommit stenhällen att med en väldig smäll åter falla ned på sin
plats? Hur därmed än förhöll sig, tyckte jag mig se denna
kvinnofigur, alltjämt fasthållande den funna skatten, vilt rusa
uppför den slingrande trappan med de dova skriken därnerifrån
i sina öron och lyssnande till de ursinniga knytnävsslagen
mot stenhällen, som nu skulle kväva livsgnistan hos hennes
trolösa älskade.
Detta var således hemligheten med hennes bleka kinder,
hennes uppskakade nerver och hennes hysteriska skratt och
skrik morgonen därpå. Men vad hade då funnits i lådan? Var
hade hon gjort av det? Det måste naturligtvis ha varit för
att utplåna de sista spåren av sitt brott.
I tjugu minuter hade jag suttit orörlig och tänkt ut hela
saken. Musgrave stod ännu med blekt ansikte och svängde
lyktan och stirrade ned i hålet.
’Det här är mynt från Karl den förstes tid’, sade han och
höll fram de få slantar, som hade lämnats kvar i lådan. ’Du
ser, att vi hade rätt vid bestämmandet av den tid, från vilken
Ritualen förskrev sig.’
’Kanske finna vi något annat från Karl den förstes tid!’
utropade jag, då den antagliga betydelsen av Ritualens två
första frågor plötsligt stod klar för mig. ’Låt mig se innehållet
i påsen, som du fiskade upp ur sjön.’
Vi gingo upp i hans skrivrum och han lade föremålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
